Min Snuff är en mycket skicklig jägare.Särskilt om man betänker att hon växt upp med mig och fick sin första chans att utveckla sina jaktinstinkter så sent som i somras. Näbbmöss är hennes specialitet,men en och annan fågel klipper hon också. Jag vet att hon är duktig!
Men inte behöver hon väl bevisa det för mig, i mitt kök?

Jag undrar så hur den stackars lilla fågeln tog sig in här,men in hade den kommit. Jag och katterna låg och mornade oss när vi hörde ett kvitter och de flög som skjutna ur en kanon båda två. Jag fattade inte vad det var förrän jag hörde mera kvitter och så en duns. När jag kom ut i köket hade Snuff kastat sig efter fågeln och dunsat in i fönstret. Men hon fann sig fort och satte sig sedan i mina träningskläder och började sin grymma lek. Jag tycker att fåglar är det läskigaste som finns och klarade varken av att titta på eller ta fågeln ifrån henne och göra slut på dess lidande.

Mamma kunde som tur var befria mig från liket.
Nu ligger min stolta katt här i min famn och försöker trösta mig. Trots att jag berömde henne och sa att hon var duktig, för det ÄR hon ju, så misstänker jag att hon känner att matte är upprörd. Det är verkligen gulligt av henne att muntra upp mig såhär med en fågel och lite gos på söndagsförmiddagen, men pussa henne, det klarar jag bara inte!