risa och rosa, hissa och dissa

Dagens hundbajspåse delas på två;
den första och största går till Ryan Air som förutom urusel service (fast det "ingår" ju liksom i priset) knappt kan leverera det de får betalt för. Hur kan man tidigarelägga en flight tolv timmar, bara sådär?
Lite mindre men kletigare får knasten som skulle visa mig sin lägenhet men inte dök upp. Om man sagt upp sin hyresrätt trodde jag att man kanske förstod att bostadsbolaget måste kunna få visa den för att få den uthyrd. (Nu ska jag inte säga mer, för då riskerar jag att verka som mycket avogt inställd mot nysvenskar.) Kanske fanns det ändå nån mening med att han inte kom? Fet är nog inte meningen att jag ska bo där.

Undrar om det heter kaerlighet eller kjaerlighet?(slickepinne är så fult ord...) Oavsett så har familjen i Norge gjort sig förtjänt av en, de får mig alltid att känna mig välkommen, även om jag är sämst på att höra av mig.

blandad kompott

från de senaste dagarna. I punktform kommer här helgens;

• hjärnsläpp: Två kusinhjärnor blir hälften så intelligenta som en. Det är nu bevisat. Ingen annan än vi skulle komma på idén att använda permanent hårfärg när det var mer glans som var målet. Med lite smink ser jag ut som en polsk traktorhora. Tur att jag "bara" får mina hårförändringsryck vart tionde år. Och tills jag är 35 har jag förhoppningsvis växt ifrån dem.
• nyförvärv: Nya trosor är aldrig fel. Underbara små glansvita saker som både är perfekt låga och täcker rumpan. Som grädde på moset kan de tvättas i 60 grader och ska av namnet att döma ge "sexy hips". Sloggi säger jag bara.
• köp av tjänst: Tack vare min sömmerska har jag nu lagom långa byxor och ordentliga knapphål längst ner i skjortorna (precis i den lilla glipan där magen annars sticker ut) Visserligen kunde jag själv gjort det, men då hade jag inte fått den där lyxkänslan som det ger att lämna bort sitt skitjobb till nån annan. Och så hade jag gått miste om den oanade bonusen det blev att plötsligt i den mest akuta alla-kläder-ligger-i-tvätten perioden få ett nytillskott av rena kläder. Ihop med mina nya trosor kan jag skjuta upp tvättandet minst en vecka till.
• mest underskattade #1: Tidiga mornar. Man hinner tredubbelt så mycket om man går upp halv nio istället för halv ett.
• mest underskattade #2: Morgonsex. Det finns absolut inget skönare, mysigare eller innerligare sätt att börja dagen. Endorfinkicken blir samma som av en löptur, och kindrosorna blir lika röda men man slipper (tränings)utrustning och kan ligga kvar i sängen. Dessutom är knullrufs den nya pagen.
• nydanande teorier: #1 "Om man använder nya trosor utan att tvätta dem är risken stor att man får både flatlös och rabies. Det senaste kan dock botas med saliv från en annan rabiessmittad person." Som sagt, intelligensnivån sjunker drastiskt när jag och kussen vistas i samma rum, däremot ökar fantasifödet. #2 "Eftersom man tar längre tid på sig om man går en given sträcka sakta får man mer motion än om man hade gått den fort." Han är kanske inte lika klipsk som han ger sken av att vara, min käraste, men påhittigheten är det inget fel på där heller.
• vuxenvarning: Att komma till bibblan tio minuter innan de öppnar för att lämna tillbaka låneböckerna innan det blivit böter på dem.

Egentligen borde jag kanske avsluta med helgens töntvarning, och nej, det är inte Es och mina karaokeduetter jag åsyftar, utan ovanstående lista;) Men, det är vår i luften och jag har överlevt min uppsatsskrivning så allt det här bjuder jag på.

Säg det med en korv;)

Fastän korv är så äckligt och jag aldrig skulle kunna tänka mig att äta det (även om jag inte var vegetarian) så är det på nåt sätt tryggt. Hederligt, enkelt, okomplicerat- som ens uppväxt.Stekt falukorv luktar barndom. När man kommer hem till mormor och morfar och morfar käkar knake (särskild skånsk korv) och mormor lagar nåt annat till mig, så vet man att allt är som det ska vara.

Morfar ringer mormor när hon passar småkusinerna eller står i Röda Korsets butik och berättar om sin nästan dagliga butiksrunda. Glatt delger han dagens köttinköp, vad det var sänkt pris på och om han handlade ett "sursött" eller ett "lilla grova" (brödsorter) eller kanske rentav ett av varje. Jag tror inte det är för att han är så glad över att ha sparat 28.50 på nersatt bog som han ringer, utan för att mat, det kan man alltid prata om. När man inte vet vad man ska säga, men gärna vill visa att man bryr sig, då är det bra med mat. Morfar skulle aldrig säga att han älskar en, han trugar på en godis, kakor och apelsiner istället.

Då E (långt innan han uttalat det seriösa ä-ordet) började köpa hem mjölk enkom till mig, då visste jag att jag var home safe. När Lillebror och hans tjej lagar mat åt varann och ser till att den andre får rätt sorts cola, då vet jag att de har det bra.

Kan du inte uttrycka din kärlek på annat sätt, kan du ju alltid göra det med apelsiner, mjölk, eller varför inte med en korv!

Som vanligt,

har redan Lasse sagt allt;

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet
Du lever för stunden, precis som jag
Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar
men lyckan i grunden, precis som jag
Vi är som personifierade nittiotal
i ett virrvarr av chanser och val
Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer
Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår
när du somnar om natten, precis som jag
utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset
Du lever för skratten, precis som jag
Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas
Vi proppar i oss och vi vaknar som as
Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor
Dom hjälper mot ledan, precis som du
Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar
och längtar till fredan, precis som du
Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?
Kan du känna hur det gnager i natt?
Det kallas tvivel...
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå
Det kallas tvivel...
(Tvivel, Lars Winnerbäck)

STOP

Nu vill jag inte mer. Nu ger jag upp. Nu skiter jag i det här. Nu slutar jag skolan.

jag vill,jag vill,jag vill, men jag kommer ju inte att göra det. Inatt kommer jag att sitta här ändå och skriva min jävla utredande uppsats om Kvinnor i arbetslivet-en historik. Fastän jag inte vill. För att jag måste. För att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag gav upp mina drömmar.

Samma visa varje gång. Att plugga tar död på mig, att inte göra det och ge upp skulle också döda, så det är bara att välja det som jag tjänar mest på ifall jag eventuellt skulle överleva.