Hobbyvetrinär...

Det är inte alltid så lätt, att vara den som ska fixa när djuren är sjuka. Tvätta sår, ta stygn och ge mediciner. Katterna är inte alltid så sammarbetsvilliga om man säger så. Har precis gett Purris hennes medicin. Jag förstår om hon tycker det är väldigt obehagligt eftersom jag måste rulla in henne i en filt så att hon inte kommer åt att dra bort mina händer från hennes mun. Hon tycker nämligen inte om nån annan mat än sitt speciella torrfoder.Då det är svårt att blanda medicin i torrfoder är enda alternativet kvar att droppa ner pillan i halsen på henne. Och så är det en stor pilla, så obehaget måste göras två gånger, eftersom jag är rädd att hon ska få den i halsen om hon får hela nedstoppad i svalget på en gång.

Igår kunde E hjälpa mig. Det gick så mycket lättare då. Och jag fick hjälp med att tvätta såret på svansen. Att både hålla en katt, hålla dess svans under kranen och tvätta den...det är svårt med bara två händer. Det är nämligen minst två händer för lite.

Tjejerna trivs så väldigt bra hos E, och de har äntligen accepterat honom. Nu kommer båda två gärna och ligger hos oss i sängen. Och de ligger gärna på honom.
Det är ju det jag försökt förklara för dem hela tiden, att E är världens gosigaste och mysigaste;) Även om han är lite hastig i sina rörelser och bullrar tusen gånger mer än matte. Tror mina tjejer saknar honom litegrann...de ligger just nu och trampar och spinner i koftan som varit där hela veckan.

Okej...matte saknar också E litegrann. Matte är förälskad. (Det som hon aldrig trodde skulle hända igen)

stora bekymmer?

Är det inte så man säger- små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer? Och det kan nog sägas gälla för katter också. Nu är flickorna stora. Två år. Ute och slåss och har sig. KLart de ska få göra det, de måste ju få lov att muta in och upprätthålla revir! Men måste de slåss så jävligt att de kommer hem med konstiga svansar? Inatt fick vi åka till djursjukhuset med Frk Klant (a.k.a Purris). Hon hade så ont att hon vrålade när jag rörde hennes svans. Jag trodde att den kanske var bruten... Men nejdå, hon hade bara världens bitsår. Läskigt. Min lilla prinsessa...
De här katterna ger mig gråa hår i förtid. Först sitta på djursjukhuset mitt i natten och vänta, sedan komma hem 01.00 och upptäcka att hennes syster fortfarande inte kommit hem.
Så matte har haft en sömnlös natt.

Ris och magiska garderober

Så du har fått barn? Kul för dig! Grattis, ja, jag menar det.Verkligen. Men snälla, håll alla de äckliga, blodiga, geggiga smärtsamma detaljerna för dig själv. Tack.

Det finns få saker som är så otrevliga som människor som fullkomligt vänder ut och in på sina privatliv på offentliga platser. På morgonen när jag åker tåg kan jag tänka mig att läsa lite, kanske morgonens färska .se skvaller, eller en och annan "riktig" tidning. Har det hänt nåt kul och spännande i folks liv så är det väl småtrivsamt att få ta del av det också. Men jag vill helst besparas från allt som har med kroppsvätskor att göra. Även om det gäller naturliga saker som förlossningar.
Dagens ris till wt-mamman på tåget imorse alltså.

Nu i helgen när jag tyckte så synd om mig ägnade jag och katterna en rätt lång stund framför TV:n. Vi gillar TV-shop. Jag blev sugen på en sån swivel-sveeper som liksom bara hokuspokus sveper över golvet och samlar upp allt damm och katthår och samlar det i en LITEN behållare. Katterna tyckte det var en bra idé, den verkade mindre och snällare än dammsugaren. De tyckte annars att den bästa investering vi kan göra nu är en soffasäng. De tänkte sig nämligen att E kunde sova i den. Så att de får bättre plats i hans säng;)
Nä,men skämt å sido, så är tv-shop ganska underhållande. Jag gillar deras klämkäcka kommentarer och käcka överansträngda leenden. Och faktiskt så gillar jag de där hängarna de säljer. Jag skulle också behöva en förvandling av min garderob i form av mer plats. Den magin som utspelar sig därinne nu kan jag vara förutan. Det är så märkligt, att ibland, när man tar ut något som hängt ett längre tag, så har det krympt. Men det är på nåt sätt ändå nästan förståeligt, det blir liksom mindre, och invidgar sig (ja,just det!)-logiskt ändå. Men idag när jag tog ut min gamla vinterkappa (som jag inte ens visste fanns där-jag trodde den var försvunnen) så hade den växt. Tyget hade liksom utvidgat sig typ två storlekar. Det är helt otroligt!
Jag tänkte sy in den och bad mamma om hjälp, hon tyckte det var dumt ifall ett behov skulle uppstå nån gång av en större kappa.Hon hävdar att det inte finns magiska garderober, onda tvättmaskiner som medvetet förstör fina underkläder, eller strumpätande torktumlare. Jag tror mamma har dålig fantasi, hon tittar alldeles för lite på Tv-shop!

E, humoristen...

E kan vara riktigt underhållande ibland. Särskilt när han halvsover. Det allra bästa fick jag höra i natt; E undrade om jag var intresserad av sex, självklart svarade jag ja,men med lite tvekan eftersom jag undrade vad diskussionen skulle leda till, varefter han säger Jaha,jag är bara intresserad av idrott. Sedan somnar han.

Vet inte vad E tycker om att bli omnämnd här...men så mycket tid och tankar som jag spenderar med honom är det svårt att låta bli. Tycker att jag har hittat världens finaste, han har bara en nackdel, han tar alltid täcket, och är de inte försiktiga,så lägger han sig nästan på katterna.

En slö lördag idag. Har just nu gett upp tanken på att skriva prov på måndag. Jag är helt enkelt inte riktigt i form om man säger så. Just nu är det "syndast" om mig, och varje månad blir jag lika förvånad, att det kan göra så jävla ont att vara tjej.

Är du katt eller ?

Ibland undrar jag om katternas och mitt nära umgänge är så sunt. Ja, sunt och sunt förresten..det liksom innebörden av ordet normal är ju en diskussion i sig...

Men ibland får jag en liten känsla av att artsgränserna suddats ut litegrann hemma hos oss. Och vem är det som påverkar vem egentligen?

Att tjejerna helst dricker ur kranen är väl inte så märkligt, vattnet där är ju fräscht och porlande. Men att de helst vill gå dit och tvätta tassarna efter sina lådbesök...Undrar hur vanligt det är egentligen? Fröken Purris vill helst inte gå i lådan alls, utan hon föredrar att sitta på kanten av vasken och kissa, helst med kranen rinnande. Jag börjar fundera på om det egentligen nog kanske skulle vara möjligt att lära henne gå på toaletten, om man hade en sådan där barnsits på ringen?

Lilla damen är liksom matte oerhört förtjust i te (jadå, självklart har hon sin "egen" kopp), men det måste vara med mjölk. Det är kanske inte så nyttigt med te för en katt, men i de små mängder som hennes tassdopp ger henne är det nog inte så farligt.

Purris syster TuffSnuff som minsann vet var skåpet ska stå( och inte minst själv hämtar fram godsaker och leksaker ur dem) låter inte vem som helst klappa henne utan både morrar, fräser och kanske t.om lufthugger besökare om de inte faller henne i smaken.Men om nätterna är hon inte så tuff. Då vill hon sova på matte. Matte som egentligen ligger ihoprullad som en boll (eller katt;)) har fått lära sig att sova på rygg. Med en Snuffa utsträckt på sin mage. De mornar jag vaknar utan en tass i munnen och en i örat är lätt räknade.

Purris på sommarlov 2005

Mattes små prinsessor.

Idag har det hänt saker...Bloggen börjar tack vare Hanusi faktiskt att likna något.Exakt vad vet jag inte riktigt, men jag vet inte heller riktigt vad det ska bli här...så det är ok.

Dagens viktigaste händelse är nog att jag äntligen fått tillbaka min älskade dator. Den har varit på vilohem i Tyskland...(alltså på reparation). Men den kunde nog behövt en vecka eller två till där, för allt går så väldigt trögt. Det kan iofs. bero på att jag har en väldans massa skit (spel) i den som tar stor plats. Och snart ska den fyllas med mer, för imorgon får jag mitt Sims2Djurliv. Ja,jag vet. n00b.

Dödssjuk? Jag börjar nästan känna mig tvungen att söka läkarhjälp akut. Jag har ett sjukligt sömnbehov,är darrig och kraftlös, det sticker och kryper i huden, jag är förstoppad och tappar hår. Undrar vad det är för läskig sjukdom som drabbat mig?

Nä,just det, det är inte lönt att söka hjälp. Det är hjälpen jag sökte innan för min depression som skapat allt detta. Biverkningar kallas det visst. Jag ger det två dagar till, sen ger jag upp. Jag är hellre lite deprimerad och tråkig i perioder resten av mitt liv än en zombie... Och när mitt somnolenta tillstånd äntligen försvunnit, kommer jag ju att bli ännu mer deprimerad eftersom jag inte har nån skola kvar att gå till (missar ju allt när jag sover hela tiden) eller några vänner att träffa (kan ju inte träffa nån när jag sover)

Det enda "roliga" som än så länge kommit ur det här är att mitt ordförråd har utökats med ytterligare några spännande medicinska facktermer;
somnolens- lindrig medvetslöshet (sjukligt sömnbehov)
parestesi-stickningar,myrkrypningar i huden
astemi-kraftlöshet
alopeci-skallighet (jodå,håret drössar av)

En annorlunda dag har det varit idag. Uppe tidigt.Redan klockan fem. med Måns i Blekinge och hans projekt.Trevligt.Jag är trött.
Undrar om det kommer på lokalnyheterna?http://tv4.se/klipp/77760.html
Lite spännande. Känd från TV.Haha (förresten en av de sämsta filmer jag sett)

Trött nu. Väldigt trött. Hösttrött i själen. Aftonbladet sökte efter folk som hade sitt husdjur som bästa vän. Jag kanske skulle maila in? Katterna kanske inte är mina bästa vänner, de är ju min familj;) men just nu är de de enda vännerna jag orkar med.Ändå är mina vänner väldigt kravlösa och tacksamma.

Behöver sova.Det tog mer än jag trodde,mer än jag hade, att åka iväg idag. Att jag aldrig lär mig!? *suck*

Ska krypa ner till pälsklingarna strax, men först ska jag försöka lista ut hur man ändrar så att man kan skriva rubriker på den här j-la bloggen...

Jag orkar snart inte sova mer. Det inverkar oerhört på mitt liv. Kan inte göra någonting, orkar ingenting.Bara sover,och sover. Två veckor trodde läkaren jag fick räkna med,minst, innan biverkningarna försvann. Det har snart gått två veckor och jag sover likaväl. Ja,igår, då lyckades jag vara vaken. Så glad jag blev, som trodde det vänt.

Men icke. Varit vaken i två timmar snart, och nu är jag så trött att jag kan somna sittande här vid datorn. Det är tröttsamt att vara trött.

Kussen har nu firats. 20 år.En mycket aktningsvärd ålder må jag säga. Och snart kan hon ju flytta med, så mycket prylar som hon fick. Är nästan lite avundsjuk på hennes fina vattenkokare...

Hade ju tänk ha lite bilder att visa upp, hade tom. laddat batterierna i kameran. Men, nu blev det inte riktigt så...en annan gång, en annan födelsedag, kanske?

Min Snuff är en mycket skicklig jägare.Särskilt om man betänker att hon växt upp med mig och fick sin första chans att utveckla sina jaktinstinkter så sent som i somras. Näbbmöss är hennes specialitet,men en och annan fågel klipper hon också. Jag vet att hon är duktig!
Men inte behöver hon väl bevisa det för mig, i mitt kök?

Jag undrar så hur den stackars lilla fågeln tog sig in här,men in hade den kommit. Jag och katterna låg och mornade oss när vi hörde ett kvitter och de flög som skjutna ur en kanon båda två. Jag fattade inte vad det var förrän jag hörde mera kvitter och så en duns. När jag kom ut i köket hade Snuff kastat sig efter fågeln och dunsat in i fönstret. Men hon fann sig fort och satte sig sedan i mina träningskläder och började sin grymma lek. Jag tycker att fåglar är det läskigaste som finns och klarade varken av att titta på eller ta fågeln ifrån henne och göra slut på dess lidande.

Mamma kunde som tur var befria mig från liket.
Nu ligger min stolta katt här i min famn och försöker trösta mig. Trots att jag berömde henne och sa att hon var duktig, för det ÄR hon ju, så misstänker jag att hon känner att matte är upprörd. Det är verkligen gulligt av henne att muntra upp mig såhär med en fågel och lite gos på söndagsförmiddagen, men pussa henne, det klarar jag bara inte!

Äntligen är mina gosnosar hemma igen. Mina små pälsklingar och bästa sängkamrater. Sovit som en prinsessa har jag gjort. Ett dygn i sträck. Nästan. Det börjar bli lite slitsamt,det här sovandet, men snart ska det väl gå över?

Eftersom jag sovit hela veckan, så har det ju inte hänt så mycket i min lilla ankdamm.Men det har visst blivit höst på riktigt nu. Jag och katterna tänder ljus.

Åh,min stackars kropp...Varför skulle jag träna för? Det knakar och gör ont...stel som en gammal tant är jag. Men det är roligt.Riktigt roligt! Och nån nytta gör det väl säkert.

Men imorgon är det jag som ska be Elsklingen om massage.

Är velig ikväll. Vaknade precis efter att ha sovit ett par timmar. Vill åka hem till E. Fast kanske ändå inte. För då måste jag gå upp,klä på mig,packa saker och ta mig till tåget. Och det vet jag inte om jag orkar. Min hjärna är alldeles sirapströg. Dessutom så kanske han vill vara själv.Fast då borde han väl sagt det? Jag blir galen.

Tänk om jag nån gång kunde bestämma mig. För någonting.Och stå fast vid det. Och inte tänka så mycket.Så att jag inte blev så galen.

Wohooo!!! Ett mirakel har skett. Jag är äntligen,äntligen färdig. Nu ska jag lägga mig och sova några timmar.

Jag hoppas verkligen det var värt all möda och alla timmar jag lagt ner. Innan ikväll var jag beredd att ge upp och hade en mindre hjärnsmälta och ett tårfyllt bryt. Då hjälpte det verkligen med en pojkvän som lyssnade och sa att jag är duktig och att jag kan, att han trodde på mig och tyckte att jag var en lysande skribent. Jo,jag fattar ju att han överdrev litegrann...
Men jag tänkte verkligen skippa hela grejjen och hoppades på att mina MVG-prov skulle räcka till åtminstone ett G i betyg om jag inte lämnade in arbetet. Och det nästan sjuka är, att om inte E hade blivit besviken på mig så hade jag gjort det också. SÅ intresserad är jag av mina egna studier...

Men åh vad skönt, när jag lämnat in det här imorgon så är jag färdig med A-kursen i psykologi.

En liten eloge till mamma också, som när hon såg mitt hysteriska utbrott erbjöd sig att sitta uppe med mig och skriva. Ibland är hon bara bäst.

Oj,oj,oj...

Nu brinner det,om inte i busken så i baken. Fast där brinner det väl inte,men eld kan man ha där? Hm...jaa,tror inte jag ska irra mig in bland ordspråken i natt. Men det är nu ett faktum att jag har lite dåligt med tid och inte längre kan skjuta upp färdiställandet av mitt psykologiarbete.

Istället för att skriva har jag ägnat flera timmar åt att tänka ut vad jag skulle köpa om jag hade flera hundra tusen.(Jag började lite modest på 10 000 pix,men det får man ju ingenting för. Och hundra lakan visade sig inte heller vara lönt) Så nu har jag kommit fram till att jag nog inte skulle köpa något alls (för pengarna som jag inte har) utan skulle placera dem i aktier,fonder och i madrassen. För jag är nämligen en sådan som gillar att kunna känna lite på mina pengar, och som gömmer femtio-och hundralappar lite varstans bara för att det är så trevligt att leta efter något helt annat och plötsligt hitta en "bortglömd" slant.

Nu är deadline nära för det dära arbetet. Jag vet inte riktigt när imorgon det måste lämnas in (jag har ju inte heller fått några som helst direktiv angående utformningen) men jag tror att läraren går hem vid ett-snåret. Så tills dess måste jag ha filat färdigt på min slutsats och knåpat ihop en avslutning, och det skulle vara lysande om jag lyckades få lite mer substans i det som ska kallas...öh,ja,vad tusan det nu kallas. Har blivit lite trög här nu tror jag...Dessutom måste jag hinna hem till kussen och skriva ut det.

Om jag gör mig en ny kopp te och målar naglarna i en rolig färg först så piggnar jag nog till. Plockar jag sedan mina bryn litegrann och renbäddar sängen (det hade jag ju ändå tänkt göra imorgon) så är jag nog redo att sätta igång och skriva sedan. Eller vad tror ni?

Saker jag är bra på;

Jag har godisabstinens och slut på svärord. Dessutom har jag fortfarande ett halvt arbete att skriva om bulimi. Bulimi. *suck* Vem är intresserad av att läsa om det? Ja,inte jag i alla fall...men jag ska ju bara skriva, inte läsa,så varför klaga?

Därför att klaga är det jag är bäst på.Det finns säkert nån som klagar mer och högre,men att klaga och gnälla och sura och tjura är mina mest utvecklade egenskaper.
Jag är helt enkelt inte skapt för ett sånt här tråkigt liv. Plugga och jobba. Nä,jag är som gjord för att shoppa och dekorera och prata med hantverkare om hur de ska måla och måla om. Och för att semestra. Semestra är jag jättebra på. Och spendera pengar. Fast jag spenderar pengar ännu bättre än vad jag gnäller. Och skriva meningslösa saker,det kan jag det också.

Undrar när jag ska få verklig användning för dessa mina väl utvecklade men meningslösa talanger?

Snart hoppas jag. Jag förgås av tristess här i min lilla lägenhet. Var är mitt mansion?

Jag har en riktigt värdefull egenskap faktiskt. Jag känner ingen som är så bra på att organisera sånt som ska organiseras.

Tror jag ska flytta om böckerna i bokhyllan lite. Sortera dem efter författarens hårfärg.Längesedan jag hade det så.