Och sen då?

Tro det eller ej, men nu är jag klar. Färdig med gymnasiet.
Idag kom det med posten, slutbetyget. 10 år efter att jag började blev jag så äntligen klar.
Det är nästan helt otroligt. Så som jag kämpat, eller- egentligen har jag väl kanske inte gjort det. Inte med studierna i varje fall, men däremot med mig själv! Alla gånger jag velat ge upp, bara för att jag varit så rädd för att misslyckas.

Men jag gav inte upp, jag gjorde det klart!
Nu, nu borde jag jubla. Dansa en liten lyckodans, kanske skutta några glädjeskutt. Men, nej, inget jubel, ingen dans och inga skutt. Ingenting.
Bara en liten besviken suck, var det här allt liksom?
Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, egentligen. Men något mer än detta ingenting, dessa likgiltighetskänslor, denna min brist på intresse.

Så klart att det är bra att ha ett gymnasiebetyg. Det är jättebra! Särskilt om man vill plugga vidare.
Men mer än så är det inte. Bara ett papper som säger, ja, vaddå? Inte egentligen så mycket om mina kunskaper; snarare ger det väl en fingervisning om min eventuella förmåga att anpassa mig till en urdålig skolform, min kapacitet att minnas saker inför prov och min fallenhet för att ge lärare vad de förväntar sig, både muntligt och skriftligt. Och i ovanstående konster är jag inte alldeles utan talang.

G, VG och MVG ser jag tyvärr inte alls som betyg relaterade till kunskap, utan till anpassningsförmåga.
G= tråkiga ämnen eller en väldigt tråkig lärare, i några fall en kombination av båda. Ett extremt ointresse från min sida och ren lathet, bara göra minsta möjliga och ge upp när det tar emot. Och så en gnutta slarv, knappt öppna böckerna inför prov utan chansa på att det går.
VG= ren lathet. I de ämnen som jag utan problem hade kunnat få MVG i gav jag fullständigt upp när det kom till hemska inlämningsuppgifter.(jag som älskar att skriva! men däremot hatar jag att bli bedömd när jag gör det) Betygen i Eng B samt Sv A & B blev bara VG för att jag struntade i att lämna in skrivuppgifter. Och det kan man väl tycka är synd.
MVG- ja, de betygen kan man ju inte säga mycket om. Bättre än så kan det ju inte bli.
Så varför känner jag mig då inte nöjd?

Kanske för att när allt kom till kritan var det inte så märkvärdigt. Bara ett papper. Som jag slitit så för att få, i tron att det skulle förändra något. Vad vet jag inte, kanske mig?
Men jag är precis samma person, samma kritiska och missnöjda varelse som aldrig kan bli nöjd. Som aldrig kan prestera bra nog.

Men nu har jag i varje fall ett slutbetyg. Ett bevis på att jag i varje fall en gång visste mycket om romarrikets uppgång och fall, kunde böja tyska verb, lösa andragradsekvationer och räkna på danska.

Att jobba hemma

Har fungerat väldigt bra. Det är skönt att kunna styra sin tid själv, anpassa den efter vad jobbet kräver.

Men nu slog det mig med väldig kraft, att snart kommer jag inte ha ett jobb att jobba hemifrån, jag kommer inte att ha ett jobb alls. Jag kommer att vara arbetslös. Det känns inte alls bra. Jag är ju bra på det jag gör. Och jag vill ha något att göra.

Arbetslös. Vilket hemskt ord. Nästan som värdelös. Och så är det ju, arbetslös i vårt samhälle= värdelös. Du definieras efter vad du gör (jobbar med) inte efter vem du är. Det är ju inte heller det mest gynsamma läget att bli arbetslös i. Kan kanske trösta mig med att jag inte kommer att vara ensam?! Klen tröst.Ingen tröst.

Ska bli intressant att se om arbetsförmedlingen=arbetsförnedringen. Hoppas verkligen inte det, utan hoppas verkligen att det är ett ställe för råd, hjälp och konstruktiva ideér. Men än måste jag inte söka mig dit. Är ju inte arbetslös än. Men nu är det ute, så nu är det sant (även för mig)- jag kommer att bli arbetslös.

SE MIG

När Lasse vill ha uppmärksamhet, då gör han så här;

Precis nu uppfann han en mycket rolig lek. Han hoppar upp på bordet, jag säger nej, han hoppar ner, jag sätter mig och fortsätter jobba, Lasse hoppar upp igen, jag reser mig och säger nej, Lasse hoppar ner, jag sätter mig, Lasse hoppar upp... Ja, ni fattar själva. Väldigt rolig lek. Tycker Lasse. Väldigt jobbig och irriterande.Tycker Matte.

Aldrig en lugn stund med buskatten Lasse. Han har snart vält allt som går att välta, rivit allt som går att riva och avslöjat våra värsta dammråttesamlingar.

Jag skulle vilja påstå att Lasse just nu kommit in i den första trotsåldern, två-års trotset. Och det kan nog stämma, om en katts första år motsvarar 15 människoår, så är nu busLasse lite över två år...

Ett steg i taget

Jag har flyttat mig, en liten bit i taget. Men var ska jag nu sätta ner min fot? Möjligheterna är både inga och många, så här står jag, med en fot i luften.Rådvill.

Lasse liten

Familjens lilla älskling! Charmigaste katten i sta´n ;)

Den som väntar på nå´t gott...

Kan vänta alldeles för länge! Men nu ska vi äntligen åka och hämta Lasse!

perspektiv

Om man skall göra abort eller inte måste få vara upp till var och en och dens speciella situation. Det är säkert aldrig ett enkelt eller självklart beslut. Särskilt svårt måste det vara om man behöver sitta på Espresso House och ta det beslutet. Tycker så hjärtinnerligt synd om kidsen som sitter här i hörnan brevid mig. Deras ångest ligger som ett rökmoln över deras huvuden. De viskar högt och båda gråter.

Nu går de...Hand i hand, med böjda huvuden.
Och plötsligt ter sig de problem jag har, de beslut jag står inför just nu så löjligt enkla. Det är otäckt att få perspektiv genom en glimt av andras olycka.

Snön faller....

så vackert det är. flingor som singlar.

grönt blir pudrigt vitt.

men våren då?

-tillbaka med påskharen

Here comes the sun...

Äntligen. Våren är här! För att stanna hoppas jag. 8,8 grader är det i skuggan utanför vårt köksfönster nu. Precis lagom. I år har jag fått ett nytt intresse; trädgården. Kanske är det så att man föds med en trädgårdsgen som ligger latent till man har en egen? Föräldrarnas trädgård räknas inte, där har det bara varit tråååkigt att hjälpa till. Men nu, nu har jag köpt lökar. Och grävt upp lite mystiska saker. Och planterat. Det är väldigt spännande, särskilt när man som jag bara gör det för att det är roligt, inte för att man måste. Några kunskaper i ämnet har jag inte heller, jag klipper lite här, gräver lite där, flyttar runt och har mig.

Tyvärr har frosten tagit penseerna- där var jag ute lite väl tidigt, våren hade inte riktigt bestämt sig än när jag planterade dem. Krokusar finns här däremot i mängder- redan förra veckan var de i full blom!

Same procedure as last year...

Jag skulle plugga lite... Men så hamnade jag här istället. Förvånad, någon?
Nej, inte jag heller.
Men jag har varit ganska duktig med pluggandet i veckan. Så jag förlåter mig själv.

E. är hos en "lekkamrat" De kollar på fotboll. Intresserar inte mig så särdeles. Däremot intresserar jag mig nuförtiden mycket för vad som rör sig i tonåringars huvud.
Ramlade in hos en viss kommandomamma, som publicerat lite från sin egen tonårstid. Kul. Även om svaret inte direkt fanns där. Och inte tror jag det finns i mina egna gamla dagböcker heller.
Varken jag eller denna mamma är killar...och det är väl det jag mest specifikt skulle behöva veta- vad i h-vete pågår i huvudet på en tonårskille? Jo,jo, jag VET...men förutom de där livsuppehållande aktiviteterna som mat, sömn, dataspelande och träffar med Fröken Höger så undrar jag vad som pågår där inne?

Nån som vet?

Världen är så stor, så stor

Lasse, Lasse liten...

Snart kommer han, vår lille Lasse! Bara två veckor kvar, sedan ska vi hämta honom. Så här såg han ut när vi besökte honom för cirka en månad sedan.

Kan det vara katten med världens längsta namn?Mr Lasse Colin Firth-Darcy Efternamn-Efternamn

Två veckor som sagt...Börjar bli dags att förbereda lite här hemma. Toalett har vi, men en säng får han väl ha...Även om jag tycker att vår säng duger alldeles utmärkt. En egen kudde kan jag däremot hålla med om att han behöver. Eller en sådan där katt-pöl, så går det att flytta honom även i sovande tillstånd.

Nytt kök

Eller nytt och nytt... Men det känns som om det var nytt. Världens händigaste pappa har varit här och satt upp fler skåp samt flyttat ett par av de gamla.

Mmm Förvaringsmöjlighter, vilka förvaringsmöjligheter... Jag är helt salig nu. Längtar redan efter att komma hem imorgon så att jag kan börja organisera i mina skåp.

Mina fina, nya, vita högblanka överskåp- de är så snygga och kontrasterar så fint mot det i övrigt körsbärsröda. Att mixa gammalt och nytt, mörkt och ljust, dyrt med billigt gillar jag. Ingenting är heligt och Invita mixat med IKEA blev en oväntat bra kombination!

Lagom stora önskningar

Just nu önskar jag mig;

• en kattbebis
• att min tvätt tvättade och strök sig själv
• att jag hann träffa mina vänner oftare än varannan månad
• att min chef insåg att det viktiga inte är hur många timmar man är på jobbet utan vad man gör de timmarna man är där
• att våren kommer

De enda önskningarna som inte kommer att gå i uppfyllelse är förmodligen nr 2 och 4. Sannolikheten är nog faktiskt större att tvätten kommer att tvätta sig själv än att chefen kommer att förstå att jag inte presterar mer/bättre för att jag jobbar över varje dag.

Bättre sent

än aldrig.
Japp, så heter det. Upptäckte precis att man kan ha en kalender i sitt hotmail-konto (väldigt likt det i Outlooken) som man kan dela med andra. Skitbra. Kan kanske få styr på det där familjelivet nu, vem gör vad och när. Jo, jag fattar att den funktionen funnits där i säkert trehundra evigheter...men jag sitter alldeles för lite vid datorn nuförtiden för att ha ens en tillstymmelse till koll på vad som händer och fötter och finns och sker.

Är helt enkelt väldigt gammaldags. Gillar liksom min Filofax;)
Men har inget emot en nymodighet om den fyller en funktion!!!

Vuxenpoäng

Funderar ibland över det här med att vara vuxen. Lillebror och jag diskuterade det senast häromdagen, men vi kom inte direkt fram till något.

I varje fall kände jag mig väldigt vuxen idag, jag riktigt kände hur vuxenpoängen rakade i höjden (och jo, enligt vuxenpoäng.com är min "verkliga" ålder 39.6-> lite skrämmande) när jag först var på ICA, använde ICA-kortet och bara handlade sådant som vi behövde, och där tex det mesta var veckans erbjudande. Men det räckte inte med det, väl hemkommen lyckades jag dessutom laga ätbar mat till hela familjen,utan recept utan baserat på skafferi och kylskåpsrester.Till alla utom mig innehöll det kött vilket innebär att jag faktiskt både fick hålla och skära i läskiga kycklingfileer.

Hur vuxet är inte det va? (Inte så särskilt när jag måste skriva om det här;))

Nu är våren kommen...

Tralala..lalalala
Jo, det är sant. En liten snödroppe brevid trappan. Och sol som gav riktiga kattvärmarreflexer på badrumsgolvet. Härligt. (men lite läskigt...våren kommer väl inte redan? Fast å andra sidan har vi fortfarande blommande rosor.) Firade i varje fall detta under med att äta lunch på en filt på altanen.