Att jobba hemma

Har fungerat väldigt bra. Det är skönt att kunna styra sin tid själv, anpassa den efter vad jobbet kräver.

Men nu slog det mig med väldig kraft, att snart kommer jag inte ha ett jobb att jobba hemifrån, jag kommer inte att ha ett jobb alls. Jag kommer att vara arbetslös. Det känns inte alls bra. Jag är ju bra på det jag gör. Och jag vill ha något att göra.

Arbetslös. Vilket hemskt ord. Nästan som värdelös. Och så är det ju, arbetslös i vårt samhälle= värdelös. Du definieras efter vad du gör (jobbar med) inte efter vem du är. Det är ju inte heller det mest gynsamma läget att bli arbetslös i. Kan kanske trösta mig med att jag inte kommer att vara ensam?! Klen tröst.Ingen tröst.

Ska bli intressant att se om arbetsförmedlingen=arbetsförnedringen. Hoppas verkligen inte det, utan hoppas verkligen att det är ett ställe för råd, hjälp och konstruktiva ideér. Men än måste jag inte söka mig dit. Är ju inte arbetslös än. Men nu är det ute, så nu är det sant (även för mig)- jag kommer att bli arbetslös.

SE MIG

När Lasse vill ha uppmärksamhet, då gör han så här;

Precis nu uppfann han en mycket rolig lek. Han hoppar upp på bordet, jag säger nej, han hoppar ner, jag sätter mig och fortsätter jobba, Lasse hoppar upp igen, jag reser mig och säger nej, Lasse hoppar ner, jag sätter mig, Lasse hoppar upp... Ja, ni fattar själva. Väldigt rolig lek. Tycker Lasse. Väldigt jobbig och irriterande.Tycker Matte.

Aldrig en lugn stund med buskatten Lasse. Han har snart vält allt som går att välta, rivit allt som går att riva och avslöjat våra värsta dammråttesamlingar.

Jag skulle vilja påstå att Lasse just nu kommit in i den första trotsåldern, två-års trotset. Och det kan nog stämma, om en katts första år motsvarar 15 människoår, så är nu busLasse lite över två år...

Ett steg i taget

Jag har flyttat mig, en liten bit i taget. Men var ska jag nu sätta ner min fot? Möjligheterna är både inga och många, så här står jag, med en fot i luften.Rådvill.

Lasse liten

Familjens lilla älskling! Charmigaste katten i sta´n ;)

Den som väntar på nå´t gott...

Kan vänta alldeles för länge! Men nu ska vi äntligen åka och hämta Lasse!

perspektiv

Om man skall göra abort eller inte måste få vara upp till var och en och dens speciella situation. Det är säkert aldrig ett enkelt eller självklart beslut. Särskilt svårt måste det vara om man behöver sitta på Espresso House och ta det beslutet. Tycker så hjärtinnerligt synd om kidsen som sitter här i hörnan brevid mig. Deras ångest ligger som ett rökmoln över deras huvuden. De viskar högt och båda gråter.

Nu går de...Hand i hand, med böjda huvuden.
Och plötsligt ter sig de problem jag har, de beslut jag står inför just nu så löjligt enkla. Det är otäckt att få perspektiv genom en glimt av andras olycka.