Tiga är guld

Och det borde jag ha gjort i går. Att spy galla över sin älskades tvättförmåga på internet är inte särskilt snällt. Att hålla tand för tunga är tyvärr en av mina riktiga svagheter.

Ibland är jag så dum.

Särskilt som den som jag har förmånen att få dela mina tankar och drömmar med är en underbar man! Som kan så mycket annat.

Och som vill så väl.

Tur att du inte är hemma,

för då hade jag nog dödat dig.

Mina fina och välvårade kläder som du så ofta ger mig komplimanger för, de håller sig inte fina och välvårdade av sig själv ska du veta.

Och det finns inget som kan få mig så arg som feltvättad (och förstörd) tvätt. Hur jävla svårt kan det vara att fatta att olika sorters material tvättas i olika värme och att man inte blandar ljus och mörk tvätt. Två sådana basic saker som att åtminstone skilja på 60 och 40 grader och ljust och mörkt, det kan man lära en apa. Så därför finns det ingen som helst ursäkt för den 60 graders tvättröra jag precis plockade ur maskinen; svart, mörkgrått,vitt, rosa och mintgrönt... men inte bara det... Strumpbyxor och tröjor har inte i 60 grader att göra. De tål det helt enkelt inte. Och absolut inte ylletoppar som kräver handtvätt. De krymper förstår du.

Jag hoppas för bådas vår egen skull att du jobbar över länge idag.

Synligt förvirrad

Jag är förvirrad. Och tydligen så förvirrad att andra kan se det. Åtminstone var det en gubbe vid bussen imorse som kommenterade det - Du ser förvirrad ut, sa han.
-Ja, jag är förvirrad, sa jag.
-Varför det? var hans naturliga föjldfråga.
- Jag vet inte, svarade jag, och det gör mig ännu mer förvirrad.
-Jahaa, du, då förstår jag att du är förvirrad. Har du inte riktigt vaknat än?
-Nej, jag har nog inte det.
- Nej, nej, men det behövs ju inte att man är vaken. Du står ju upp. Det räcker. Fast det kanske är bra om du vaknar på jobbet. Gör du det tror du?
-Va? Jag hade slutat lyssna där....
-Hon är förvirrad ju, låt henne vara, säger en annan gubbe. Förvirring är inte att leka med.
-Nej, sant, sant, men du tjejen, drick lite kaffe. Det hjälper. Kanske inte mot förvirring men man ser lite mer vaken ut.
-Tack för tipset, men jag dricker inte kaffe.
- Hon är dömd till ett liv i förvirring, säger gubbe nummer två nu, kaffe är ju den första klarheten.

Sen kom bussen.

Och jag sitter på jobbet och är fortfarande förvirrad.
Kanske en kopp kaffe kan hjälpa ändå?

Åtminstone ger det mig något att göra medan jag väntar på att programmet ska köra färdigt.

disk...

"Eftersom varken era mammor, fruar eller flickvänner jobbar här kommer inte de att diska upp efter er. Så hädanefter diskar var och en efter sig själv."

Jag har ju varken fru eller flickvän...(mamma kommer ju enligt lappen inte att diska) men det finns ju fortfarande en liten chans att min pappa eller pojkvän kommer att göra det!

Den här lilla lappen som står i köket på mitt jobb får mig att le varje morgon.
Vaddå förutfattade meningar...som om män inte kan diska.Hahaha. Det kan de oftast inte heller...men det vet jag å andra sidan även många kvinnor som inte kan. ;)

Katt-tricket

Istället för hundtricket så kör jag katttricket. Det funkar mycket bra. På barn. Så idag fick vi besök här, katterna och jag. Av Helena 8 år som bor på granngården. Hon blev mycket intresserad av Snuff och Purris och följde med oss in när vi varit ute. (Lite otäckt ändå att ungen bara klev rakt in från min altan...jag kunde ju varit en ful gubbe, eller en ful tant med för den delen)

Helena var mycket frågvis och undrade varför jag inte hade några barn, när jag tänkte skaffa det och varför vi sover i en säng, som förutom att den står i ett vardagsrum dessutom står på golvet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara...fast det behövdes inte, hon pratade på bra själv samtidigt som hon försökte flörta med katterna. Purris vägrade komma ut från sitt gömställe under soffan hur mycket Helena än lockade, medan Snuff visade sig från en av sina bästa sidor och tom. slog lite efter tygråttan som flickungen dängde i hennes huvud.

Sen gick hon som tur var (skulle hem och fika och sen på bio;Råttatouille) och katterna och jag var tvungna att sova middag i två timmar. Det tar på krafterna att få oväntat besök.

Släkten är bäst!

Ibland finns det inget bättre än att vara på kalas hos mormor och morfar och sitta trångt i loppesoffan med alla kusinerna och äta massa tårta och kolla på Melodifestivalen.

PS I Love You

Se den! säger jag bara. Nu.Alldeles, alldeles underbar. Varken skrattat eller gråtit så på länge. Och inte på samma gång.

(nu ska jag jobba. Var bara tvungen att lämna denna lilla uppmaning till Biomys)

Dans med svåra steg

Det är det sannerligen, det här, mitt liv.

Varje gång när jag tror att jag kan stegen och dessutom lyckas hålla takten, och inte trampa min kavaljer på tårna, så ändras musiken och efter en oväntad vändning så är jag ur balans igen.

Tyst räknar jag in stegen i mitt huvud och försöker få fötterna att flytta sig därefter.
Men det är hopplöst, jag är hela tiden en halv takt före eller två efter. Och innan jag får till det är dansen slut.

Man blir inte serverad mer motgångar än man kan äta upp, men varför måste just min kvot vara så stor?