Synligt förvirrad

Jag är förvirrad. Och tydligen så förvirrad att andra kan se det. Åtminstone var det en gubbe vid bussen imorse som kommenterade det - Du ser förvirrad ut, sa han.
-Ja, jag är förvirrad, sa jag.
-Varför det? var hans naturliga föjldfråga.
- Jag vet inte, svarade jag, och det gör mig ännu mer förvirrad.
-Jahaa, du, då förstår jag att du är förvirrad. Har du inte riktigt vaknat än?
-Nej, jag har nog inte det.
- Nej, nej, men det behövs ju inte att man är vaken. Du står ju upp. Det räcker. Fast det kanske är bra om du vaknar på jobbet. Gör du det tror du?
-Va? Jag hade slutat lyssna där....
-Hon är förvirrad ju, låt henne vara, säger en annan gubbe. Förvirring är inte att leka med.
-Nej, sant, sant, men du tjejen, drick lite kaffe. Det hjälper. Kanske inte mot förvirring men man ser lite mer vaken ut.
-Tack för tipset, men jag dricker inte kaffe.
- Hon är dömd till ett liv i förvirring, säger gubbe nummer två nu, kaffe är ju den första klarheten.

Sen kom bussen.

Och jag sitter på jobbet och är fortfarande förvirrad.
Kanske en kopp kaffe kan hjälpa ändå?

Åtminstone ger det mig något att göra medan jag väntar på att programmet ska köra färdigt.