Ode till Bergs o bibblan i Borås

Återigen sitter jag på Borås bibliotek. Ett lagom stort, välsorterat bibliotek med trevlig,tillmötesgående personal och gratis, knarkljusfria toaletter. En gång i tiden, när litrarna var större och tanterna inte hade handväskorna fastkedjade i rullatorerna, var gratiskissande vardagsmat. Nu är det en sällan skådad lyx.

För att inte tala om lyxen av att kunna få en take-away te för en tia, och då är det inte sånt blaskigt automat te som på Pressbyrån. Nej, på Bergs Kaffe- och Tehandel i Borås, där får du lukta dig fram till vilken sort du vill ha, sedan gör de en alldeles egen liten tepåse till dig av vald sort. Tänka sig, för en ynka tia tog expediten sig tid att låta mig botanisera bland fruktteer, Earl Grey, Lady Grey och allt vad dessa "Grey"teer nu heter.Jag fick så mycket eller lite vatten jag ville i muggen och fick själv hälla upp mjölk. Och vet ni vad? Hon log mot mig.
På Espresso House eller Waynes Coffee får man betala nästan det tredubbla för en självfylld tekula och då ingår det minsann inget leende.

Nu ska jag gå till Stora Torget och sätta mig med en mugg blåbärste, njuta av solen och studera boråsare innan det är dags att åka söderut och hemåt igen.

Over and out
// Hon som dricker te för hela slanten och tycker att en riktigt bra kopp te är ovärderlig.

tvåochenhalvtimme

har det gått sedan jag lämnade E på huvudkontoret till hans jobb. Han har säkert fått mycket gjort på den tiden, men för mig har tiden på ett märkligt sett stått stilla. Eller, gått har den ju, men utan att jag märkt det, och utan att något hänt, så i min sinnevärld kunde det lika bra gått 2,5 minuter som 2,5 timmar. Men jag gillar det. Jag gillar det här. Strosa runt i en ny stad, kolla folk, kolla på fik. Sitta på ett bibliotek som redan på väg hit till plasten där jag sitter fick mig att stanna upp och plocka med mig tre böcker. Om jag läser riktigt,riktigt fort hinner jag läsa en, kanske två innan jag ska hämta E klockan sex igen.

Frågan är nu vilken jag ska välja? Sverige,Sverige! Fosterland?(Marian Radetzki), Brev från Lotusblommans land (KWEI-LI) eller Politik (Adam Thirlwell). Den första är en biografisk studie i integration som verkar mycket intressant. Den andra är en adelsadams brevsamling från 1800-talets Kina. Den tredje boken handlar inte alls om politik, utan om sex. "Och om moral.Men allra mest handlar den om snällhet.Dessutom får vi veta en hel del om sånt som Maos personliga hygien, Drottningmodern, Bauhausarkitektur och shopping". Jag tycker allt ovanstående låter mycket intressant. Började smygläsa lite i Politik. Sexet verkade vara sådär. Men om jag fortsätter så lär jag ju komma till sånt som intresserar mig, shopping, Drottningmodern och Bauhausarkitektur.

Jag vill läsa alla tre böckerna!!! Men faktum är att jag inte borde läsa någon. Inte just nu i alla fall. Jag är nämligen också här för att jobba. Eller, tja, skriva en uppsats, men just nu är ju skolan mitt jobb. Så, jo,jag är här för att jobba. Det går sådär. Jag har lånat om böckerna för tredje gången och de ska lämnas tillbaka imorgon, (inga fler omlån sa han som jobbade på biblioteket när jag ringde) så det är bara att sätta igång.

Och det ska jag göra också. När klockan blir tolv. Då ska jag skriva som en gnu till klockan tre. Sen tänkte jag checka in på hotellet och sitta där och skriva en stund till. Förhoppningsvis har jag kommit en bit på väg när jag ska hämta min älskling, så att jag kan bli färdig imorgon när han är på möte. Om jag är effektiv (jodå, det har hänt) så kommer jag att slippa sitta med det här i helgen, utan kan ägna mig åt roligare saker. Som att plugga på en receptionstenta.

Keep on running

Det tog bara sju år, men äntligen förstår jag vad min gympalärare på gymnasiet menade med att det är lika bra att fortsätta springa även om det är jobbigt, för sen du väl stannat och sen ska springa igen, så blir det lika jobbigt igen efter samma tid. Att jag inte fattat det förut...Hm...

Men i alla fall, jag var ute och sprang. Och det var jättekul. Visserligen ganska jobbigt, men inte så jobbigt som det varit att gå istället, för tillslut sprang fötterna av sig själv och jag behövde bara komma ihåg att andas.
En fördel med att springa framför att gå (förutom att det går snabbare) är att det är stört omöjligt att tänka. Det passar mig.

Annars har jag funderat en hel del. Dels över vitsen med min skola, dels över vitsen med att ha kjol på sig när man motionerar. Slutsatsen blev att båda är helt värdelösa och inte fyller nån funktion. Men det kan ju hända att även jag nån gång i framtiden (om jag flyttar lite närmre havet) börjar träna i kjol.

En annan väldigt viktig insikt jag kommit till är att det inte lönar sig alls att skjuta upp saker eller att inte göra dem färdiga. Nu när jag förstått det kan jag lugnt skjuta på lite olika småsaker ett tag till. Jag är ju trots allt medveten om att jag kommer att behöva göra det nångång;)

all distraktion

är bra distraktion?

Har en liten (nåja) paus nu... och då råkade det slumpa sig så att jag när jag bland mina 759 mail letade efter det där retliga "1 nytt meddelande" (som jag inte alls har) istället snubblade över kärleksmail jag en gång fått. Ack,ack de pojkarna, de pojkarna... Uttrycka sig så att jag än i denna dag blir tårögd.

Diskuterade kärleksbrev med E. och jag påstod att jag aldrig fått några. Men det var ju en sanning med modifikation. Mail och brev är ju (nuförtiden), om inte samma...så nästan. Jag har ju fått långa uppsatser. Fantastiska känslouppvisningar.

Men så här i efterhand...eller i retroperspektiv för att välja ett lite mondänare uttryck, så har jag ju hellre kärlek utan brev, än en massa brev utan kärlek. Kärlek.Jag får min bägare fylld.

(kunde jag bara plugga lite så kunde vi leva lyckliga i alla våra dagar sedan ...)

Mellan två tillstånd

Precis, där emellan stressad-men-jag-kan-skjuta-på-det och stressad-som-fan-tiden-räcker-nästan-inte-till befinner jag mig nu. Prov i morgon. Terminens första. Jag har vetat om det hela sommaren men på något sätt ignorerat detta otrevliga faktum. Jag gick upp klockan sju för att plugga (nej,jag tentaskolkar inte, vi har faktiskt studiedag) och det är helt fantastiskt vad mycket jag hunnit med. Jag har tvättat i princip hela sommarens tvättberg, strukit en del,dammsugat och läst tidningen. Och inte nog med det, jag har klätt på mig. OCH kammat håret. (det hör ju liksom inte till vanligheterna på lediga dagar) Om jag bara målar tånaglarna riktigt röda och fina också så är jag nog redo att ta itu med pluggandet sedan. Jag vet nämligen var boken ligger. Tror jag.

Klagovisa

Mette-Marit är förkrossad, Anna Book ska gifta om sig, Ingmar Bergman är förd till sin sista vila och jag tycker jävligt synd om mig själv.Det är som bekant lördag idag, men istället för att hitta på något roligt, eller åtminstone överväga att göra något kul sitter jag inne och tycker synd om mig själv och äter glass med fullkornskex. Som tack för att jag stått ut med öroninflammmation i en vecka belönar min kropp mig med feber och mens. Det är orättvist, feber hade jag förra helgen och mens helgen innan. Jag har inte tid att vara sjuk och må dåligt. Jag har inte tid. Förstått?!

Stressad och uttråkad på samma gång. Och den här jävla ålderskrisen vill inte gå över. Ju mer ångest jag har för att jag är 25, desto mer beter jag mig som om jag vore 55. Jag är sur,bitter och gnällig, tjatar på min älskling och är otrevlig mot mina vänner.Jag glömmer att vattna mina blommor och ringer alltför sällan till min mormor. Inte nog med att jag är gammal, jag är en dålig människa också.

Man kan ju hyra in nån som passar ens barn, tvättar ens tvätt och lagar ens bil. Kan man inte hyra in nån som sköter om ens liv åt en också? Jag skulle vilja lägga ut mig själv på entreprenad. Medan jag tar en restresa och får lite behövlig vilja kommer det en kvinnlig variant på Nisse från Manpower och styr upp mitt liv.Rensar i min röra,ordnar upp min skola,sanerar min ekonomi och reder ut mina trassliga relationer. Kanske hon vattnar mina blommor, målar mormors kök och går en snabbkurs i matlagning när hon ändå är igång.

Det är synd om mig. Det småregnar ute och då får man visst det klaga.

Nån som har en tillflyktsort över?

Grå dag idag. Ändå en av de "finaste" den här sommaren. Men jag har en släng av onsdagsdepp,så jag vet inte om jag har vett att uppskatta det så kallade "fina" vädret (moln och blåst). Jag behöver en kram. Men allt är så fel, och jag är för stolt för att be om en. Trots att jag egentligen inte gjort något fel, så är det jag som är ledsen. Hmm.

Jag skulle verkligen behöva ett tjockare lager hud. Och någon att prata med. Någonstans att ta vägen. Jag önskar så att familjen i Norge var ett möjligt alternativ...men den veckan, eller veckorna, som jag hade velat och behövt vara med dem, de finns inte. Har "stulit" mig en ledig dag idag. Sjukanmäld. Allt är för mycket och jag är på gränsen till ett nervsammanbrott.

Satansjävlahelvetesjävlasatanshelvete. Tyvärr blir det inte bättre av att man svär.