The power of love

Vi var i kyrkan igår, E och jag. Helt fantastiskt. Konsert med Eldkvarn och mässa om kärlek.

En trevlig, lättförståelig predikan som verkligen berörde och som handlade om det som binder oss samman; kärlek. Om att kärleken är öm, osjälvisk, helande, vänlig, värdefull och för alla; för män som älskar kvinnor, för kvinnor som älskar män, för män som älskar män och för kvinor som älskar kvinnor. Så sa han, prästen. Och jag tror att han har rätt.

Och det är något magiskt med kyrkor.

Enda nackdelen var att vi inte såg något, på grund av alla *censur* barnfamiljer som trots att de hade de bästa platserna inte använde dem utan mest sysslade med att jaga barn. Kalla mig konservativ gnällkärring men i kyrkan håller man käft och springer inte omkring och gapar och skriker och busar och äter godis och clemenin. Kyrkan är inte nån slags gillestuga. Men kanske är det jag som är omodern? När kyrkan låter vilka små glin som helst ta nattvarden utan att de vet vad det är de är delaktiga i, så är det kanske bara "naturligt" att föräldrarna tar det som ett tecken på att barnen får bete sig som de vill? Undrar om inte den fria uppfostran är tillbaka?

Bara att välja

Antingen
får jag börja komma ihåg mina tvätttider

Eller
så får jag sluta vara en sådan perfektionist och matchningsfreak

Byxor med "knän" och grå spetsBH under tunt vitt linne har väl ingen dött av?

Det här kan vara min chans att skapa helt nya, tidigare otänkbara kombinationer och kreationer. Tvättar jag inte snart så kommer färgad BH under vita kläder att kännas stilrent i jämförelse det jag då kommer att ha på mig; brunblommig pyjamasjacka, hålmönstrad yllekofta och skidbyxor eller turkosa tight med prickar, rödrandig PoP tröja samt Arme'ns gröna pile´tröja. Sen så har vi även brun sidentopp över paisleymönstrad sommarkjol med rosarutiga pyjamasbyxor under.

Och eftersom ovanstående kan varieras i det oändliga, med några tillägg av tex. baddräkt, träningstopp och ylleunderställ så behöver jag inte tvätta på minst en vecka till. Fab.

b.f

För lite drygt en månad en sedan funderade jag över hur lite man kan göra och ändå komma undan. Nu vet jag det. Och det var som jag trodde;man kan i princip skita i att göra det mesta så länge man slickar lärarens fötter.

Gymnasieåren lärde mig att det att det lönar sig att mesa med...men den här gången klarade jag inte det. Men jag har lärt mig min läxa. Tre IG är priset jag fick betala.

Jag har lärt mig min läxa;hur motbjudande det än är så är det bara att stryka medhårs och slicka allt man kan om det är enda sättet att få det man vill ha av någon.

Men det känns inte alls bra att jag ska behöva slita med det här ytterligare en termin. För det här pluggandet...det gör mig inte till en trevlig person. Jag är arg, sur, grinig och gnällig nästan jämnt och har en toleransnivå som är så låg att den är obefintlig. Jag är just nu en sådan som jag själv absolut inte vill umgås med.

Utan att ha läst Maria Svelands bok, så tror jag att det är just en bitterfitta jag förvandlats till. Och där vill jag inte fastna.Jag vill ha tillbaka den vänliga, omtänksamma och hyfsat ödmjuka person jag en gång var.

Reptilhjärnan som talar?

Folk måste vara extremt fulla av skit. Vad är det för fel på fantasin hos människor när ordet bajs förekommer i olika konstellationer inte mindre än tre gånger bland de 15 populäraste lösenorden? Därefter kommer mamma.

Jag bara undrar.

Påminn mig igen

om varför jag ska gå på återträff från nian?

Jag hade inget att säga till mina klasskamrater för tio år sedan och jag känner inget behov av att prata med dem nu.

Det är ändå ingen som kommer att tro på att det är jag som som designat de nya supercoola post-itsen ;) (hur f-n böjer man post-it på svenska? En post-it, flera post-it (its), men i plural, post-iten, post-itsen?)

Plastlycka

tänk att man kan känna sig så glad över en bit plast. Ett plastkort med en bild på.Min bild på mitt kort. Mitt passerkort.

Jag längtar redan efter morgondagen. Då ska jag få en sån där typ liftkortshållare att sätta i linningen. Så att jag kan dra ut mitt lilla kort och öppna låsta dörrar och sånt.

Tufft.

Vuxenpoäng

Nu i den första månaden på det åttonde året av detta vårt tjugohundrade sekel finns det tydliga tecken på att jag har blivit stor;

• Jag har ett ICA-kort (även om jag inte vet var det är)

• Jag har slutat köpa äckliga godisbitar, och om jag skulle göra det av misstag, så ger jag inte bort dem till pappa, (utan E får dem istället;)

• Min sista överlevande blomma vårdas ömt, åtminstone får den så mycket vatten att den inte dör

• Jag släcker lamporna när jag går ut ur ett rum

• Jag har slutat tanka hem filmer (och det har inget(allt) att göra med den bristfälliga bredbandsuppkopplingen att göra)

• Jag står själv för mina räkningar (även om E ofta betalar dem åt mig-återigen bredbandsbrist)

• Jag bjuder alltid mina besökare på te/kaffe och vad de själva har med sig att äta

Dessutom hoppar jag numera bara i vattenpölar om jag har gummistövlar på, så nog har jag blivit vuxen alltid!

Tidernas uppfinningar

Filtret till värmepumpen behöver rensas. Tyvärr sitter det på ett sådant ställe att man måste vara två för att göra det och därför får jag vänta till E kommer hem. När det blåser kallt ute sjunker värmen i ett hus med öppen planlösning väldigt fort kan jag säga. 15 grader inomhus är ingen picnick. Har ni testat att skriva på tangentbordet med frusna prinskorvar nån gång? Inte? Gör inte det heller, det funkar inte. Men i prinskorvsstadiet befann sig mina fingrar för bara en liten stund sedan.
Har man studiedag och behöver sitta och skriva en massa är det helt värdelöst. Dessutom blir man trög(are) i huvudet när man varit kall en längre stund. (och ändå snackar vi ju inte om minusgrader här. Men har man låg kroppstemperatur av sig själv och är van vid en yttre komforttemperatur på 22 grader så blir man stelfrusen fort)

Just nu när jag sitter här på badrumsgolvet, påpälsad till tänderna, och skriver uppskattar jag att förbipasserande inte kan se genom väggar. Samtidigt tackar jag så hjärtligt för sådant som golvvärme, hårtorksuttag (batteriet i datorn räcker ju inte hur länge som helst) och trådlöst nätverk.

Nu ska jag ta mig en tur ut i den arktiska kylan och fixa en kopp te. Hade jag inte varit så äckelmagad hade jag övervägt att ta in tekokaren i badrummet. Men det finns saker man gör i badrummet, och dit hör inte att äta.

Internet fungerar

I dubbel bemärkelse. Dels är det fantastiskt att kunna sitta och surfa igen (även om det bara är på kvällstid när grannarna inte själva sliter på nätet)

Dels är det fantastiskt att det faktiskt fungerar att träffa någon via Internet. Det är en sådan sak som man annars bara hör folk göra,men jag har inte träffat nån som har gjort det (åtminstone inte nån som varit nöjd och glad efteråt och inte muttrat om psykon om sexgalningar och mammaspojkar och jag vet inte vad.) På nyårsafton var vi hemma hos en vän till E. Vad kvällen led visade det sig att alla vi par som var där hade några gemensamma nämnare; alla hade träffats via Internet, varit tillsammans mellan 2-3 år och var särbos.
Lite småkul, tyckte jag.

Om man skulle studera denna enskilda grupp av männiksor och påstå den vara representativ för befolkningen i helhet skulle man kunna säga att en undersökning visar att män inom logistikbranschen (de rör sig där) oftare skiljer sig och att de inte är främmande för att använda "nya" forum när de finner en ny partner.

"Statistik" (sanningsförvrängande) är enormt underhållande.

Det ringer, det ringer

skynda dig att svara, vem kan det vara?

Det är så fantastiskt. Jag har telefon. Det har jag ju visserligen alltid haft...men ett bra långt tag nu har det bara varit mobilen som gällt. Och det är inte samma sak. Inte samma känsla av att lyfta luren, och inte det ljudet när man gör det heller. Jag har haft det där modemet till telefonen liggande länge, men ingen telefon som funkade. ComHem (son f.ö är ett riktigt kasst bolag som aldrig svarar i sin kundtjänst-men som jag ändå var tvungen att välja eftersom det är det enda som funkar i det här huset) gillar inte sådana där fina grå telefoner med snurrskivor...och det var ju det jag hade.

Men tack vare Es jobb har jag nu en telefon. De skulle slänga den som var inne på hans kontorsrum...och det är ju så att jag är alldeles för ekonomisk för att gå och köpa nya saker när det finns gamla man kan använda.

Så nu har jag nog allt jag kan önska mig här i min lya. Förutom dammsugarpåsar. Det skulle vara en bra inflyttningspresent;)

summa summarum

Förra året var ett ganska bra år. Det jag önskade mig allra mest var ju någon ordentlig, trivsam stans att bo, och det fick jag. Annars var det inga större saker som skedde, inget omtumlande eller livsavgörande. Men i mitt liv kommer 2007 ändå att stanna i minnet som året när bitarna föll på plats och jag började känna mig levande igen.

Nyårslöften brukar jag ju inte avge, men nu har jag faktiskt gjort det. Tanken är att jag ska vara lite snällare mot mig själv. Det ska jag bla. uppnå genom att tänka efter lite före. Det kommer även att komma omgivningen till nytta.
Och kanske hjälpa mig att uppfylla en av önskningarna jag har för 2008;

• att vi ska finna en fungerande form för all den tid vi spenderar ihop, E, jag och barnen
• att jag ska trivas på mitt nya jobb, och att trivseln ska vara ömsesidig så att jag får mer jobb
• ork/lust/kraft att bli färdig med skolan
• en "riktig" SOMMAR! med värme och sol