Favoriter(?) i repris

Skulle kunna kopiera de senaste två inläggen.Och så var det bra med det.Åtminstone nära på.
Var kommer alla dessa jobb ifrån? Har fått ytterligare ett.Beslutsångest.Igen.

Väger diverse fördelar mot andra nackdelar. Summa summarum så vet jag inte. Har bestämt mig visserligen.Men ändån...Beslut i min värld är till för att ältas och ändras. I det oändliga.

Angående prov och sånt...Så är jag tre fjuttiga prov från ett jävla slutbetyg.Tappade sugen lite bara. Ungefär i måndags faktiskt,när febern som dök upp i söndags inte hade gett med sig. Sov bort måndagen och tisdagen i feberdvala. Inget pluggande blev det och inget prov skrivet på fredagen heller. Sugen har inte kommit tillbaka. Snarare så suger allt.Hemma idag också...(en olycka kommer sombekant sällan ensam, först feber sedan mensvärk, undrar vad det tredje kan tänkas bli?) och där rök ytterligare en julklapp kan jag meddela.

Tror det är stora dagen för självömkan idag.

Tänkte bara...

Tala om att jag lever. Fastän mamma misstänker att jag typ är död. Eftersom jag slutat skriva "dagbok på nätet" som hon kallar det. Men nejdå, jag lever.

Återbekantar mig just nu med tentaångest. Tagit ledigt för att plugga idag. Blev det inte så mycket av med kan jag säga. Ska snart klä på mig och ta bussen in till stan för att träna med E. Sedan ska jag hem och plugga hela natten. För att det helt enkelt är enda sättet att göra det på.

som på en räkmacka, va?

Jag har flyt just nu.
Förra veckan hade jag två jobb. Nu har jag dock bara ett. Eftersom jag kunde tacka nej till det nya jobbet jag blev erbjuden. Tacka nej. Så jävla gött det kändes.

Jag kommer att få fast anställning på mitt jobb. Heltid.
Det må vara så att jag från början fick jobbet för att jag är E´s flickvän. Men att jag fått det förlängt och nu blir tillsvidareanställd är min egen förtjänst.
Jag är typ bäst.

Liten har blivit stor

Jag har övergett min Bamsetandborste till Förmån för en Colgate Navigator. Det funkar. Men Bamse är ändån Bamse.

dö borrarjävel,dö

Det har jag tänkt ungefär 1500 gånger idag. Min granne ovanför renoverar sitt badrum. Jag har varit hemma idag. Men istället för att göra något trevligt på min lediga dag som jag övertidsjobbat mig till har jag spenderat dagen i sängen med mensvärken från helvetet och otäcka tankar om vad jag (om jag orkat gå ur sängen och upp för trappan) hade velat göra med grannen och hans borrmaskin. Nej, inga snuskiga saker, bara hemska, tänk motorsågsmassakern så är du i närheten.

Varför har ingen uppfunnit ljudlösa verktyg? Misstänker att även om det fanns så skulle män i varje fall fortsätta köpa dem så låter...

Favorit (!?) i repris

Ägglossning+stickningar. Det måste vara typ tionde gången nån googlar sig hit på den ordkombinationen. Grattis! borde kanske lägga till -kanske lider av samma gynekologiska besvär som du? i min bloggbeskrivning. Eller inte.

I varje fall när jag nu är inne på ämnet så var jag på Apoteket idag. Krångligt som fan var det. Utan legitimation är man helt körd. Men surproppen som jobbade där bestämde sig för att vara snäll...jag skulle minsann få ut mitt märk väl elektroniska recept trots att jag inte kunde bevisa vem jag var med annat än mitt passerkort från jobbet bara för att han var så hjälpsam, men egentligen var man tvungen att visa ID. Alltså, bestäm dig, antingen behöver man visa ID, eller så behöver man det inte. Men eftersom det nu var ett elektroniskt recept jag hade (och inte kom med ett papper som jag hittat på gatan) och visste vad det var som stod på det samt vilken läkare som skrivit ut det, så borde ju anledningen till att jag hämtade ut grejjerna rimligtvis vara att det var mina. Hade det varit narkotikaklassade mediciner jag försökt plocka ut...så okej...men vem skulle orka göra sig besväret att hämta ut nån annans preventivmedel och smärtstillande? typ ingen, det är ju inte så att det är så svårt att få ett recept på p-piller om man nu vill ha det.
Men jag irriterar mig fortfarande, som sagt, antingen så kan man inte hämta ut sitt recept utan en giltig legitimation (nej, passerkort är ju inte det, även om jag faktiskt lyckats betala med det som ID också...)(I can be so persuasive) eller så kan man det...men då ska apoteksmannen hålla käften och inte påpeka att jag ska hålla i minnet att han var snäll och gjorde mig en tjänst.

Skräplitteratur

idag när jag var hos doktorn stal jag med mig maj-numret av Amelia (ja,jag vet, man ska inte stjäla, och hur skulle det se ut om alla tog väntrummets tidningar osv.), en tidning jag inte läst på många år men som jag ofta läste på gymnasiet. Eftersom jag inte fann någon som helst läsvärt i tidningen var det ju synd att jag tog den, hade den legat kvar hade ju nån annan som kanske uppskattat den mer fått chansen att läsa den. Men helt ärligt är jag glad att jag slapp betala för den...för allvarligt talat känns det inte värt 36 spänn för något jag kunde skrivit ihop lika bra själv. Ok, det hade nog varit svårt för mig att träffa Nicola Perelli för en intervju...och reportageresan till Etiopien hade jag helt enkelt inte haft råd att göra... Men det andra... 53 klänningsfynd eller "recept" på en sjudagars detox hade jag också kunnat fixa. Kanske borde jag insett att en tidning jag gillade som 16-åring inte skulle kännas lika lockande nu?
Ett magasin som amelia kanske inte är forumet för de stora tankarna, men av en tidning som vill vara "en kvinnoröst, en kvinnolust och en kvinnotröst" hade jag faktiskt förväntat mig lite mer.

Så varför är jag så arg då? Det är bara ett magasin som jag inte behöver bry mig om, jag inte behöver köpa(stjäla) fler gånger. Jo, helt enkelt för att det känns som att det mesta ur medieflödet är skräp, oväsentligheter utkastade med en löpande-band princip. Var har kvaliteten, eftertanken tagit vägen?
Jag kan tex. inte minnas senaste gången jag läste en ny bok som verkligen fångade mig, som inte kändes som en upprepning/mix av de senaste tio böckerna jag läst dessförinnan. Det skulle väl vara Flyga Drake då, där kände jag att ok, den här hade jag inte kunnat skriva bättre själv.

9-5

Kanske har jag blivit vuxen. Kanske är jag patetisk. Kanske har jag blivit arbetsnarkoman. Kanske har jag lite svårt att numera koppla av i mitt eget sällskap. Och kanske är jag en aning stressad på insidan.

Är man uppväxt med en mamma och styvpappa som jobbar jämt och samt, vid alla mökliga och omöjliga tider och tillfällen, då känns det inte så främmande att åka ut till jobbet och sätta sig en lördag. Om ens vänner är borta på annat håll, ens älskling i stan och kollar fotboll (jag såg Sverige-Grekland, det känns som att en match räcker bra för mig), det finns mycket att göra på jobbet och inget att göra hemma...då är jobbet bra.

Jag gillar mitt jobb. Och jag gillar att ha något att göra. Nu när det är paus från skolan behöver jag något annat att fylla tiden med.

Kanske, kanske vore det egentligen bra om jag andades lite...tog det lugnt och kontemplerade. Bara befann mig i stunden och känslorna.

Men inte just nu. Jag vågar inte riktigt luta mig tillbaka mot stillheten, jag är inte riktigt trygg där ännu. Alldeles för lätt kommer det tankar som inte är välkomna.
Bättre då att vara upptagen. Att jobba.

oro

Mina pälsklingar har varit förvunna i tio dagar nu.
Finns inget jag kan göra. Alls. Det är inte hos mig de försvunnit, utan hos T 10 mil bort, så jag kan inte ens försöka leta. Jag orkar snart inte andas mer.

Mina fina katter...mina små älsklingar.

Kan bara hoppas att de är försvunna tillsammans, så att de kan lugnslicka varandra om de har försvunnit iväg på ett äventyr som blivit otäckt.

mer korrespondens

från min kollega i norr;

TJENIS.

Läget ?
Vill bara veta om faxen är i funktion eller ur ?
Vi är villiga ……
att använda faxen som scanner .
På ett villkor att det är du som kommer hit och trimmar faxen våran .
Och ingen hårig svettig tekniker.
// XXX

Jaha, och hur vet han att inte jag är hårig och svettig?

s(k)urgumma

Det här kan bli ett sådant inlägg som jag kanske ångrar imorgon.

Någon sa en gång att det var bra att städa om man är arg. Någon hade fel. Om man städar av ilska, och anledningen till ilskan är brist på städning, då är risken stor att man blir ännu argare, särskilt som man under städningens gång upptäcker enorma brister i den i huset tidigare påstådda städningen.

Det här trodde jag aldrig skulle hända, att jag skulle bli en städkärring. Tvätthagga? ja. Städkärring? Nej.
Jag gillar inte att städa, särskilt inte som det som jag minns att mamma gjorde mest eller tjatade om att göra under min barndom var just städning.

E är urusel på att städa. Jag trodde i min dumhet att det bara var stökigt och smutsigt här för att det städades för sällan, och efter att familjen började städa lite mer frekvent (varje söndag)
så trodde jag att det skulle bli bättre. Eller, fel uttryckt, jag hade förväntnigar om att det skulle vara rent. Det städas visserligen oftare här, men så mycket renare är det inte.

För mig är det helt ofattbart hur det EFTER att man dammsugat fortfarande kan ligga smulor,blomblad, damm och döda flugor på golvet. Trots damning är det damm överallt och pisset på golvet och runt toasitsen samt tvålresterna i duschen är fortfarande kvar efter att badrummet städats. Mycket märkligt.

Nu har jag insett varför. E och barnen tror att de städar, men i själva verket fjuttar de bara runt för att bli färdiga så fort som möjligt. Om det blir rent eller ej betyder inget, det viktiga för dem är att de kan säga att de städat.

Så då blir E och jag ovänner. För att jag får inte kommentera städningen, och tycker jag inte att det är bra nog, då anser E att jag får göra det själv. Men det är jäkligt lätt för honom att säga, ett enkelt sätt att komma undan på.
irriterat blir det också här när jag då försöker förklara hur man ska göra för att det ska bli rent. Det behövs inte. De kan minsann städa.

Ja, och jag kan laga bilar. Jag har sett blinda tanter med reumatism städa renare än så.

Så...jag städar. För att jag inte kan stå ut med smutsen. Och då behöver de ju ändå inte göra det eftersom de vet att jag gör det. Visst, jag blir arg först. Men sedan städar jag. Men lite ilska kan man väl stå ut med för att slippa städa.

Om jag "låter" snygg

så vill jag påstå att min kollega uppe i norr låter singel.
Följande har idag utbytts via mail;

10.25
Från:A till I
MORS
Absolut.
Men vet du en sak ?
Det skulle va kul att få se vem man mailar med
Har du ingen idol bild på dig själv ?
//A


12.00
Från: I till A

Haha, hej!
Det har du frågat om innan…Ska se vad jag kan göra nån dag när jag hittat läsaren till minneskortet i digitalkameran;)

13.39
Från: A till I
HEJ
Grett kan knappt bärga mig .
Jag tror att du är skit snygg .
Du låter som det i alla fall .
Ha det
Trevlig helg

Ring, va?

När det äntligen ringer nån internt till mig på jobbet så är det nån som ringt fel. *suck* Men min telefon fungerar uppenbarligen.

Poff

Idag kändes det som en superdag. Jag kom till jobbet fem i sju (med den härliga vetskapen att jag då kan gå hem 12.00) och då hade jag redan hunnit vara ute och springa, pussa lite på min älskling och lycktas ta på mig ganska fina kläder. När jag kom hit klarade jag dessutom av att konvertera PDF till tiff. !!! (ok, det är ett datorn som gör det, inte jag, men jag kom ihåg vilka tangenter jag skulle trycka på;))

Och sen... Det vill säga nu gick luften ur mig. För licensen till det programmet jag använder har gått ur. Jaha. Var det inte därför allt var nerstängt igår? För att de skulle åtgärda denna ack så viktiga detalj?

Jaha. Bara att vänta tills de lite mer kunniga är på plats. Det här ser ut att bli en fin dag! 5 timmar i arkivskåpen. Kan knappt bärga mig.

Jag visste väl att jag var lite för glad när jag vaknade.

Klädnypa på näsan kanske?

"I may look nice, but I eat old people like u for dinner" Så ska det stå.På kepsen jag tänker låta trycka upp. Fast på svenska. Eftersom Gamla människor oftast inte kan engelska. Fast de ser ofta dåligt också, så budskapet kanske ändå går dem förbi.

Så jag får fundera ut något annat knep att ta till när en I.L.G (IllaLuktandeGamling)tänker slå sig ner brevid mig på bussen. Kanske om jag säger Ja, sitt du gärna här men jag är åksjuk så bli inte rädd om jag kräker. Eller ännu bättre, säga att man har maginfluensa, gamla är livrädda för att bli smittade. Eller kanske ska jag börja köpa två bussbiljetter och hävda att sätet brevid mig är till min kompis Ditte, se här, hon har en biljett!
Ett annat alternativ är att ha en sådan där duschmössa med fönster som går ner över hela huvudet, då kommer jag att se så knäpp ut att ingen vill sitta brevid mig.

Min mormor är gammal. Min morfar också. Och deras vänner med;) och jag gillar dem! Det är alltså inte gamal människor i sig som jag har något emot, det jag inte kan tåla är människor som luktar illa. Och oftast är det äldre som gör det, även om det finns yngre snuskgrisar också.
Jag förstår att de som är äldre kanske har försämrad syn och lukt och rörlighet och därför inte kan/förstår att de bör tvätta sig och sina tillhörigheter lite bättre/oftare. Men tyvärr får inte denna vetskap mig att må mindre illa.

Anledningen till denna klagovisa idag igen var hemresans mardrömssällskap; en fet samhalltant som nog varken duschat eller byt kläder sedan tidigt 90-tal. Hon var inte extremt tjock men tillräckligt voluminös för att flyta ut ur sitt säte och in på mig där jag tryckte mig mot fönstret. Det gick helt enklet inte att komma undan den sura lukten av gammalsvettig,oduschad kropp, rutten frukt och gammalt vaxpapper som omgav henne.

Lösningen får, nu när det är för varmt med duschmössa, bli att antingen stå eller sitta längst bak bland de gapiga på-tok-för-högt-spelande kidsen.

Jag må vara gnällig och petig, men jag utsätter inte vilt främmande människor för min illalukt.

När jag dör kommer det förmodligen att stå följande långa haränga på min gravsten;
Petig som få, men hon luktade gott!

Idag undrar jag

* Varför det heter finostkaka? (läser veckans reklam) Finns det fulostkaka också?

*Varför sådana där svartklädda kids måste stå och gå som om de hade pucklar på ryggen-är de där decimeterhöga skorna så tunga att släpa runt på att de inte orkar räta på ryggarna? Eller är det ögonsminket som är så tungt att huvudet liksom dras mot marken?

*Varför äckliga gamla tanter och gubbar som luktar antingen rök/svett/piss/gamla otvättade kläder eller en kombination av ovanstående envisas med att sitta bredvid mig på bussen.

Men mest av allt undrar jag om inte Tele2 skäms över att ta betalt för sitt trålösa "bredband" som nästintill aldrig fungerar.

Ja, förresten så undrar jag även över varför jag sitter här och gnäller när jag borde sova....

Vinterbadet

kan jag ju lika gärna skriva om nu, när jag ändå inte kan sova.

En kvinna som satt i bastun tyckte att vinterbad är bättre än sex.( hon badar nog på något annat sätt än vad jag gör, om inte kanske hon skulle byta älskare?) Riktigt så vill ju inte jag beskriva det, men var ganska skönt. Åtminstone efteråt. Jag doppade hela mig och medbadande dotter samt hennes kompis tyckte även de att vi borde göra om det.

Ego

Du är en BESKYDDARE/ledare

Du är en person som får saker att hända. Du är konsekvent, trovärdig, grundlig och ihärdig. Du är också mycket social och kan lätt ta olika människor och är en bra ledare både hemma, bland vänner och på arbetet.

Du är också effektiv, har höga ambitioner och tar dina uppgifter på största allvar. Du genomför också dina uppgifter noggrant med ditt realistiska tänkande.
Du är något av en traditionalist och gillar människor och umgänget med andra. Du arbetar hårt för att ge din släkt och vänner ett socialt skyddsnät. Du är mycket beskyddande om dem du älskar.

Du tycker om scheman, rutiner och regler och att bete sig enligt gällande normer och regler är viktigt för dig. Du har en ådra av oberoende filosof i dig och som ett resultat av detta har du en bra balans mellan konventionellt tänkande och originalitet.

Du är en bra ledare och lyckas ofta enkelt uppnå hög status med fina förmåner fortare än andra. Du tar noga hand om dina tillhörigheter och du gillar att ha tid för dig själv då du kan hålla på med dina egna intressen.

Japp, sån är jag! Nästan på pricken faktiskt...

Olämplig?

På bloggportalen (som jag helt glömt bort att jag har registrerat min blogg på) står det att man kan anmäla presentationen om den är olämplig. Som kategorier har jag tydligen angett;
Djur > Katter
Hälsa, sjukvård, handikapp > Allmänt och övrigt
Vardagsbetraktelser > Ingen ålder

Misstänker att den som letar efter hälsa och sjukvård blir grymt besviken. Möjligvis om man vill läsa om (förstånds?)handikappade katter så har man kommit rätt. Snuff har suttit i perkeringsgaraget i natt igen. Vad hon nu ska där och göra. Hon gillar inte att åka bil, fast det behöver inte utesluta att hon tycker om att titta på dem??? Nej. Troligtvis inte.
Snarare tror jag hon har letat möss och sådant där inne. Det finns lite sådana häromkring, och säkert även där inne.
Någon gång under natten hade hon i varje fall fångat en present till mig, i morse låg det en fin, död liten mus på min altan. Tack, Snuff!
Kanske tänkte hon fånga även en frukostmus åt lillebror som var på besök?

Olämplig!

Lite kyla har väl ingen dött av?

Förhoppningsvis inte.
Jag ska vinterbada idag. Japp, du läste rätt; v i n t e r b a d a

Tydligen ska det finnas ett fint bad här i Norra Skåne för dylika aktiviteter.

Återkommer med detaljer efter begivenheten, (såvida jag inte fryser ihjäl)

Jag och min marsian

Det finns få saker som kan få mig på så dåligt humör som när E har städat. Det är orättvist, för han har ju faktiskt städat. Men då tycker jag att han borde göra det ordentligt. Vilket han tycker att han gör, och säkert gör på sitt sätt. För problemet är att han helt enkelt inte ser smutsen på samma sätt som jag gör. Och det finns det faktiskt forskning som visar. Efter att ha avslutat "Män är från Mars och kvinnor från Venus", John Gray, har jag nu gett mig på den lite mer seriösa (åtminstone finns det en hel del vetenskapliga förklaringar ) boken "Varför kvinnor alltid kommer ihåg och män alltid glömmer" av Marianne J. Legato. De tar upp det här hur vi ser och uppfattar saker på olika sätt. Och förklarar varför.
Mycket intressant läsning faktiskt. I båda böckerna. Egentligen är det helt otroligt att män och kvinnor överhuvudtaget kan samexistera.

(E önskar att jag ska ta med den viktiga upplysningen att HV leder med 2-1 över Timrå, så då gör jag det, allt för att glädja min älskade.)

Att läsa de här böckerna har gett en och annan aha-upplevelse, men också några goda skratt och huvudskakningar över vilka klichéer vi är, E och jag. Standarduppsättningen av Man och Kvinna.

Hur dålig jag än kan tycka att han är på att städa och tvätta, så är han alldeles underbar, min marsian. Omtänksam och ömsint och dessutom måste jag lite avundsjukt medge, mycket bättre på att vända andra kinden till. Att få bli accepterad, sedd,älskad och uppskattad för den jag är, med min perfektionism och dåliga morgonhumör, är en stor gåva.

Sa jag att han är sjukt rolig också?

Äh,men va fan

Efter 27 minuter på jobbet(varav det tog mig tre att skriva föregående inlägg under tiden som jag körde ett av mina program-alltså bara väntetid) så är jag färdig. Det är den stora nackdelen med att ha en specifik arbetsuppgift. Det finns uppgifter på min kollegas skrivbord som jag kan ta mig an, men han har inte lagt dem på det vanliga stället, och jag vägrar rota. Så jag får snällt vänta till han kommer.

Under tiden som jag sitter här med min ångest över att jag bara tickar pengar utan att få så mycket gjort (nu väntar jag på att sista programmet kör) så roar jag mig med att läsa på Aftonbladet om Påskfrossa och Så fixar du bikiniformen på två veckor.

Inte för att vara sån, men om man nu ändå inte tänker särskilt långsiktigt, utan bara tänker ägna två veckor åt att komma i form...varför börja nu? Man kan ju lika bra vänta till mitten av maj och fortsätta fläska fram tills dess.

Jag tror att det är en gammal artikel de kör igen i brist på bättre nyheter. Om det inte är en "special" för dem som ska iväg på sista minuten nu så här på vårkanten.

Jippi! Jag hittade de där pappren... de låg på mitt skrivbord. Så nu kan jag jobba hela dagen. Gött.

Morgonstund har guld i mund

(jo, så hette det från början...)

Och,ja, så är det! Jag har bara inte riktigt förstått hur och när det började bli ljust...Så i mitt huvud betyder ljust ute att kliockan är minst nio. Därför känns det inte alls särskilt konstigt att vara på jobbet fem i sju.

Jag uppskattar verkligen den här stunden för mig själv innan resten av kontoret kommer. Det är ett skönt sätt att komma igång på, ingen som pratar, inga telefoner som ringer, bara lugn och ro.

Problemet idag är att jag inte har så mycket att göra då det verkar som att servern legat nere under helgen.

Eller att göra finns det alltid...ett helt arkivrum som bara väntar på att någon ska förbarma sig över det.

Utomhus går det mot ljusare tider. För mig är det nya tider. Jag inte bara stiger upp tidigt om mornarna, jag tränar och jag äter ordentligt, och dessutom-och det här är en lika stor chock för mig som för de som känner mig- jag städar en hel massa. Och ska man tro på Es dotter, så städar jag inte bara mycket, utan FÖR mycket. Det ni;)

vår + skola =dåligt humör

Nyss klagade jag på att det var hämmande att blogga när familjen läste, men nu är det så att jag har plugghelg. Och plötsligt finns det inget som är så lockande som att sitta vid datorn. Långpromenad och dammsugning har jag också hunnit med. Kanske ska ta mig an strykberget när jag ändå är i farten.
Plugghelg borde jag ha oftare, jag får så mycket gjort då.

Hade jag sedan dessutom pluggat på mina plugghelger hade det varit desto bättre. Men det är så tråkigt. Och jag är så trött. Gör minsta möjliga.

Fick en del betyg nu i veckan. Det märks att jag gav upp redan i höstas. Att jag sätter mig dan innan provet och läser igenom det en gång. Men det märks också att skolan är alldeles för lätt.
En genomläsning ger G. Ett par ger VG. Några till, lite intresse för ämnet och en stimulerande lärare ger MVG. Att bråka med sin lärare är dock inte bra, det har resulterat i tre IG.
Alltså har jag i dagsläget tre IG, fyra G, nio VG och nio MVG. På ingång ett G i matte B, kanske VG i småföretagande, förhoppningsvis MVG i Samhälle B och Historia B och om jag skärper till mig och gör det där arbetet i Psykologi B som jag skulle göra den här helgen, så blir det väl ett MVG där också.

Men jag är fruktansvärt lat. Hade jag inte varit så lat så hade jag kunnat ha 13 MVG istället för nio.

Jag vet inte längre vad jag ska med ett gymnasiebetyg till, jag har tappat bort mina mål. Och mitt jävlaranamma. Mina drömmar är inte alls jobb-och karriärrelaterade längre. Jag vet inte vad jag vill. Är i ett stadie av liknöjdhet.

Och mitt i allt gör rastlösheten sig påmind. Livet nånannanstans har aldrig tett sig så lockande som nu när jag har ett jobb och en ok lägenhet. Men nu är det mars...och då kliar och river det alltid i själen.Tittar på jobb utomlands. Som jag aldrig kommer att söka.

Fick en sådan vansinnig tanke... Men nej. Jag kommer inte att.

Jag hatar våren. Mer än jag hatar julen och tom mer än jag hatar snö.

Kom sommar och ge mig ro.

hämmad

En av kolumnisterna i Metro skrev en gång att en dagboksblogg har mist sin glans och sitt värde efter ett halvår. För sedan läser både mamma, mormor, pojkvännen och chefen.
Jag tror att hon har rätt.
Ibland känns det väldigt hämmande att folk jag känner läser. Även om jag ju inte skriver så ofta längre. (kanske av den anledningen som jag inte gör det)

Egentligen

borde man inte ha djur i stan. Särskilt inte två tanklösa, nyfikna katter. I går kväll kom inte busarna in efter kvällsturen, och inte när jag skulle lägga mig heller. Ingen större anledning till oro, men de brukar inte vara ute så länge åt gången. Och ingen som kom och jamade utanför fönstret i natt heller.
I morse (eller, ja i förmiddags då) när jag gick upp var det fortfarande inga väntande katter på bordet på uteplatsen.
Jag gick runt de närmsta husen och gårdarna och ropade och när jag hade gått runt och närmade mig parkeringshuset kom det ljudliga jam som svar på mina alltmer desperata visslingar och rop. Jag höll på att få panik när jag inte kunde se katterna utan bara höra dem... Men ju mer jag kallade desto högre jamade de och jamen ledde såklart fram till parkeringshuset. Och där satt de båda två på andra våningen och såg vilsna och rädda ut. Stackars mina misar som förmodligen suttit där ganska länge. Som tur är så har mina snälla grannar sin bil därinne så jag fick låna deras nycklar.

Efter mat och tvättning i badkaret av väldigt smutsiga tassar sover de gott.

Och jag börjar fundera över om det verkligen är så bra att ha dem här. De är alldeles för nyfikna och kan ju bli instängda varsomhelst. I parkeringshuset kunde jag ju höra dem då det är "öppet", dvs, nät mellan planen...men tänk om de blir inlåsta i någons förråd?

De blir ju så olyckliga om de bara får vara inne... och jag blir alldeles olycklig när jag inte har mina pälsklingar hos mig. Men kanske är det nog bäst att de får bo hos Ts föräldrar på landet ändå. Fast där å andra sidan är det mycket mer trafik än vad det är här...och Snuff har blivit instängd i deras grannes uthus flera gånger.

Svårt, det där, att se till att de har det så bra som möjligt!

Tiga är guld

Och det borde jag ha gjort i går. Att spy galla över sin älskades tvättförmåga på internet är inte särskilt snällt. Att hålla tand för tunga är tyvärr en av mina riktiga svagheter.

Ibland är jag så dum.

Särskilt som den som jag har förmånen att få dela mina tankar och drömmar med är en underbar man! Som kan så mycket annat.

Och som vill så väl.

Tur att du inte är hemma,

för då hade jag nog dödat dig.

Mina fina och välvårade kläder som du så ofta ger mig komplimanger för, de håller sig inte fina och välvårdade av sig själv ska du veta.

Och det finns inget som kan få mig så arg som feltvättad (och förstörd) tvätt. Hur jävla svårt kan det vara att fatta att olika sorters material tvättas i olika värme och att man inte blandar ljus och mörk tvätt. Två sådana basic saker som att åtminstone skilja på 60 och 40 grader och ljust och mörkt, det kan man lära en apa. Så därför finns det ingen som helst ursäkt för den 60 graders tvättröra jag precis plockade ur maskinen; svart, mörkgrått,vitt, rosa och mintgrönt... men inte bara det... Strumpbyxor och tröjor har inte i 60 grader att göra. De tål det helt enkelt inte. Och absolut inte ylletoppar som kräver handtvätt. De krymper förstår du.

Jag hoppas för bådas vår egen skull att du jobbar över länge idag.

Synligt förvirrad

Jag är förvirrad. Och tydligen så förvirrad att andra kan se det. Åtminstone var det en gubbe vid bussen imorse som kommenterade det - Du ser förvirrad ut, sa han.
-Ja, jag är förvirrad, sa jag.
-Varför det? var hans naturliga föjldfråga.
- Jag vet inte, svarade jag, och det gör mig ännu mer förvirrad.
-Jahaa, du, då förstår jag att du är förvirrad. Har du inte riktigt vaknat än?
-Nej, jag har nog inte det.
- Nej, nej, men det behövs ju inte att man är vaken. Du står ju upp. Det räcker. Fast det kanske är bra om du vaknar på jobbet. Gör du det tror du?
-Va? Jag hade slutat lyssna där....
-Hon är förvirrad ju, låt henne vara, säger en annan gubbe. Förvirring är inte att leka med.
-Nej, sant, sant, men du tjejen, drick lite kaffe. Det hjälper. Kanske inte mot förvirring men man ser lite mer vaken ut.
-Tack för tipset, men jag dricker inte kaffe.
- Hon är dömd till ett liv i förvirring, säger gubbe nummer två nu, kaffe är ju den första klarheten.

Sen kom bussen.

Och jag sitter på jobbet och är fortfarande förvirrad.
Kanske en kopp kaffe kan hjälpa ändå?

Åtminstone ger det mig något att göra medan jag väntar på att programmet ska köra färdigt.

disk...

"Eftersom varken era mammor, fruar eller flickvänner jobbar här kommer inte de att diska upp efter er. Så hädanefter diskar var och en efter sig själv."

Jag har ju varken fru eller flickvän...(mamma kommer ju enligt lappen inte att diska) men det finns ju fortfarande en liten chans att min pappa eller pojkvän kommer att göra det!

Den här lilla lappen som står i köket på mitt jobb får mig att le varje morgon.
Vaddå förutfattade meningar...som om män inte kan diska.Hahaha. Det kan de oftast inte heller...men det vet jag å andra sidan även många kvinnor som inte kan. ;)

Katt-tricket

Istället för hundtricket så kör jag katttricket. Det funkar mycket bra. På barn. Så idag fick vi besök här, katterna och jag. Av Helena 8 år som bor på granngården. Hon blev mycket intresserad av Snuff och Purris och följde med oss in när vi varit ute. (Lite otäckt ändå att ungen bara klev rakt in från min altan...jag kunde ju varit en ful gubbe, eller en ful tant med för den delen)

Helena var mycket frågvis och undrade varför jag inte hade några barn, när jag tänkte skaffa det och varför vi sover i en säng, som förutom att den står i ett vardagsrum dessutom står på golvet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara...fast det behövdes inte, hon pratade på bra själv samtidigt som hon försökte flörta med katterna. Purris vägrade komma ut från sitt gömställe under soffan hur mycket Helena än lockade, medan Snuff visade sig från en av sina bästa sidor och tom. slog lite efter tygråttan som flickungen dängde i hennes huvud.

Sen gick hon som tur var (skulle hem och fika och sen på bio;Råttatouille) och katterna och jag var tvungna att sova middag i två timmar. Det tar på krafterna att få oväntat besök.

Släkten är bäst!

Ibland finns det inget bättre än att vara på kalas hos mormor och morfar och sitta trångt i loppesoffan med alla kusinerna och äta massa tårta och kolla på Melodifestivalen.

PS I Love You

Se den! säger jag bara. Nu.Alldeles, alldeles underbar. Varken skrattat eller gråtit så på länge. Och inte på samma gång.

(nu ska jag jobba. Var bara tvungen att lämna denna lilla uppmaning till Biomys)

Dans med svåra steg

Det är det sannerligen, det här, mitt liv.

Varje gång när jag tror att jag kan stegen och dessutom lyckas hålla takten, och inte trampa min kavaljer på tårna, så ändras musiken och efter en oväntad vändning så är jag ur balans igen.

Tyst räknar jag in stegen i mitt huvud och försöker få fötterna att flytta sig därefter.
Men det är hopplöst, jag är hela tiden en halv takt före eller två efter. Och innan jag får till det är dansen slut.

Man blir inte serverad mer motgångar än man kan äta upp, men varför måste just min kvot vara så stor?

The power of love

Vi var i kyrkan igår, E och jag. Helt fantastiskt. Konsert med Eldkvarn och mässa om kärlek.

En trevlig, lättförståelig predikan som verkligen berörde och som handlade om det som binder oss samman; kärlek. Om att kärleken är öm, osjälvisk, helande, vänlig, värdefull och för alla; för män som älskar kvinnor, för kvinnor som älskar män, för män som älskar män och för kvinor som älskar kvinnor. Så sa han, prästen. Och jag tror att han har rätt.

Och det är något magiskt med kyrkor.

Enda nackdelen var att vi inte såg något, på grund av alla *censur* barnfamiljer som trots att de hade de bästa platserna inte använde dem utan mest sysslade med att jaga barn. Kalla mig konservativ gnällkärring men i kyrkan håller man käft och springer inte omkring och gapar och skriker och busar och äter godis och clemenin. Kyrkan är inte nån slags gillestuga. Men kanske är det jag som är omodern? När kyrkan låter vilka små glin som helst ta nattvarden utan att de vet vad det är de är delaktiga i, så är det kanske bara "naturligt" att föräldrarna tar det som ett tecken på att barnen får bete sig som de vill? Undrar om inte den fria uppfostran är tillbaka?

Bara att välja

Antingen
får jag börja komma ihåg mina tvätttider

Eller
så får jag sluta vara en sådan perfektionist och matchningsfreak

Byxor med "knän" och grå spetsBH under tunt vitt linne har väl ingen dött av?

Det här kan vara min chans att skapa helt nya, tidigare otänkbara kombinationer och kreationer. Tvättar jag inte snart så kommer färgad BH under vita kläder att kännas stilrent i jämförelse det jag då kommer att ha på mig; brunblommig pyjamasjacka, hålmönstrad yllekofta och skidbyxor eller turkosa tight med prickar, rödrandig PoP tröja samt Arme'ns gröna pile´tröja. Sen så har vi även brun sidentopp över paisleymönstrad sommarkjol med rosarutiga pyjamasbyxor under.

Och eftersom ovanstående kan varieras i det oändliga, med några tillägg av tex. baddräkt, träningstopp och ylleunderställ så behöver jag inte tvätta på minst en vecka till. Fab.

b.f

För lite drygt en månad en sedan funderade jag över hur lite man kan göra och ändå komma undan. Nu vet jag det. Och det var som jag trodde;man kan i princip skita i att göra det mesta så länge man slickar lärarens fötter.

Gymnasieåren lärde mig att det att det lönar sig att mesa med...men den här gången klarade jag inte det. Men jag har lärt mig min läxa. Tre IG är priset jag fick betala.

Jag har lärt mig min läxa;hur motbjudande det än är så är det bara att stryka medhårs och slicka allt man kan om det är enda sättet att få det man vill ha av någon.

Men det känns inte alls bra att jag ska behöva slita med det här ytterligare en termin. För det här pluggandet...det gör mig inte till en trevlig person. Jag är arg, sur, grinig och gnällig nästan jämnt och har en toleransnivå som är så låg att den är obefintlig. Jag är just nu en sådan som jag själv absolut inte vill umgås med.

Utan att ha läst Maria Svelands bok, så tror jag att det är just en bitterfitta jag förvandlats till. Och där vill jag inte fastna.Jag vill ha tillbaka den vänliga, omtänksamma och hyfsat ödmjuka person jag en gång var.

Reptilhjärnan som talar?

Folk måste vara extremt fulla av skit. Vad är det för fel på fantasin hos människor när ordet bajs förekommer i olika konstellationer inte mindre än tre gånger bland de 15 populäraste lösenorden? Därefter kommer mamma.

Jag bara undrar.

Påminn mig igen

om varför jag ska gå på återträff från nian?

Jag hade inget att säga till mina klasskamrater för tio år sedan och jag känner inget behov av att prata med dem nu.

Det är ändå ingen som kommer att tro på att det är jag som som designat de nya supercoola post-itsen ;) (hur f-n böjer man post-it på svenska? En post-it, flera post-it (its), men i plural, post-iten, post-itsen?)

Plastlycka

tänk att man kan känna sig så glad över en bit plast. Ett plastkort med en bild på.Min bild på mitt kort. Mitt passerkort.

Jag längtar redan efter morgondagen. Då ska jag få en sån där typ liftkortshållare att sätta i linningen. Så att jag kan dra ut mitt lilla kort och öppna låsta dörrar och sånt.

Tufft.

Vuxenpoäng

Nu i den första månaden på det åttonde året av detta vårt tjugohundrade sekel finns det tydliga tecken på att jag har blivit stor;

• Jag har ett ICA-kort (även om jag inte vet var det är)

• Jag har slutat köpa äckliga godisbitar, och om jag skulle göra det av misstag, så ger jag inte bort dem till pappa, (utan E får dem istället;)

• Min sista överlevande blomma vårdas ömt, åtminstone får den så mycket vatten att den inte dör

• Jag släcker lamporna när jag går ut ur ett rum

• Jag har slutat tanka hem filmer (och det har inget(allt) att göra med den bristfälliga bredbandsuppkopplingen att göra)

• Jag står själv för mina räkningar (även om E ofta betalar dem åt mig-återigen bredbandsbrist)

• Jag bjuder alltid mina besökare på te/kaffe och vad de själva har med sig att äta

Dessutom hoppar jag numera bara i vattenpölar om jag har gummistövlar på, så nog har jag blivit vuxen alltid!

Tidernas uppfinningar

Filtret till värmepumpen behöver rensas. Tyvärr sitter det på ett sådant ställe att man måste vara två för att göra det och därför får jag vänta till E kommer hem. När det blåser kallt ute sjunker värmen i ett hus med öppen planlösning väldigt fort kan jag säga. 15 grader inomhus är ingen picnick. Har ni testat att skriva på tangentbordet med frusna prinskorvar nån gång? Inte? Gör inte det heller, det funkar inte. Men i prinskorvsstadiet befann sig mina fingrar för bara en liten stund sedan.
Har man studiedag och behöver sitta och skriva en massa är det helt värdelöst. Dessutom blir man trög(are) i huvudet när man varit kall en längre stund. (och ändå snackar vi ju inte om minusgrader här. Men har man låg kroppstemperatur av sig själv och är van vid en yttre komforttemperatur på 22 grader så blir man stelfrusen fort)

Just nu när jag sitter här på badrumsgolvet, påpälsad till tänderna, och skriver uppskattar jag att förbipasserande inte kan se genom väggar. Samtidigt tackar jag så hjärtligt för sådant som golvvärme, hårtorksuttag (batteriet i datorn räcker ju inte hur länge som helst) och trådlöst nätverk.

Nu ska jag ta mig en tur ut i den arktiska kylan och fixa en kopp te. Hade jag inte varit så äckelmagad hade jag övervägt att ta in tekokaren i badrummet. Men det finns saker man gör i badrummet, och dit hör inte att äta.

Internet fungerar

I dubbel bemärkelse. Dels är det fantastiskt att kunna sitta och surfa igen (även om det bara är på kvällstid när grannarna inte själva sliter på nätet)

Dels är det fantastiskt att det faktiskt fungerar att träffa någon via Internet. Det är en sådan sak som man annars bara hör folk göra,men jag har inte träffat nån som har gjort det (åtminstone inte nån som varit nöjd och glad efteråt och inte muttrat om psykon om sexgalningar och mammaspojkar och jag vet inte vad.) På nyårsafton var vi hemma hos en vän till E. Vad kvällen led visade det sig att alla vi par som var där hade några gemensamma nämnare; alla hade träffats via Internet, varit tillsammans mellan 2-3 år och var särbos.
Lite småkul, tyckte jag.

Om man skulle studera denna enskilda grupp av männiksor och påstå den vara representativ för befolkningen i helhet skulle man kunna säga att en undersökning visar att män inom logistikbranschen (de rör sig där) oftare skiljer sig och att de inte är främmande för att använda "nya" forum när de finner en ny partner.

"Statistik" (sanningsförvrängande) är enormt underhållande.

Det ringer, det ringer

skynda dig att svara, vem kan det vara?

Det är så fantastiskt. Jag har telefon. Det har jag ju visserligen alltid haft...men ett bra långt tag nu har det bara varit mobilen som gällt. Och det är inte samma sak. Inte samma känsla av att lyfta luren, och inte det ljudet när man gör det heller. Jag har haft det där modemet till telefonen liggande länge, men ingen telefon som funkade. ComHem (son f.ö är ett riktigt kasst bolag som aldrig svarar i sin kundtjänst-men som jag ändå var tvungen att välja eftersom det är det enda som funkar i det här huset) gillar inte sådana där fina grå telefoner med snurrskivor...och det var ju det jag hade.

Men tack vare Es jobb har jag nu en telefon. De skulle slänga den som var inne på hans kontorsrum...och det är ju så att jag är alldeles för ekonomisk för att gå och köpa nya saker när det finns gamla man kan använda.

Så nu har jag nog allt jag kan önska mig här i min lya. Förutom dammsugarpåsar. Det skulle vara en bra inflyttningspresent;)

summa summarum

Förra året var ett ganska bra år. Det jag önskade mig allra mest var ju någon ordentlig, trivsam stans att bo, och det fick jag. Annars var det inga större saker som skedde, inget omtumlande eller livsavgörande. Men i mitt liv kommer 2007 ändå att stanna i minnet som året när bitarna föll på plats och jag började känna mig levande igen.

Nyårslöften brukar jag ju inte avge, men nu har jag faktiskt gjort det. Tanken är att jag ska vara lite snällare mot mig själv. Det ska jag bla. uppnå genom att tänka efter lite före. Det kommer även att komma omgivningen till nytta.
Och kanske hjälpa mig att uppfylla en av önskningarna jag har för 2008;

• att vi ska finna en fungerande form för all den tid vi spenderar ihop, E, jag och barnen
• att jag ska trivas på mitt nya jobb, och att trivseln ska vara ömsesidig så att jag får mer jobb
• ork/lust/kraft att bli färdig med skolan
• en "riktig" SOMMAR! med värme och sol