Liten har blivit stor

Jag har övergett min Bamsetandborste till Förmån för en Colgate Navigator. Det funkar. Men Bamse är ändån Bamse.

dö borrarjävel,dö

Det har jag tänkt ungefär 1500 gånger idag. Min granne ovanför renoverar sitt badrum. Jag har varit hemma idag. Men istället för att göra något trevligt på min lediga dag som jag övertidsjobbat mig till har jag spenderat dagen i sängen med mensvärken från helvetet och otäcka tankar om vad jag (om jag orkat gå ur sängen och upp för trappan) hade velat göra med grannen och hans borrmaskin. Nej, inga snuskiga saker, bara hemska, tänk motorsågsmassakern så är du i närheten.

Varför har ingen uppfunnit ljudlösa verktyg? Misstänker att även om det fanns så skulle män i varje fall fortsätta köpa dem så låter...

Favorit (!?) i repris

Ägglossning+stickningar. Det måste vara typ tionde gången nån googlar sig hit på den ordkombinationen. Grattis! borde kanske lägga till -kanske lider av samma gynekologiska besvär som du? i min bloggbeskrivning. Eller inte.

I varje fall när jag nu är inne på ämnet så var jag på Apoteket idag. Krångligt som fan var det. Utan legitimation är man helt körd. Men surproppen som jobbade där bestämde sig för att vara snäll...jag skulle minsann få ut mitt märk väl elektroniska recept trots att jag inte kunde bevisa vem jag var med annat än mitt passerkort från jobbet bara för att han var så hjälpsam, men egentligen var man tvungen att visa ID. Alltså, bestäm dig, antingen behöver man visa ID, eller så behöver man det inte. Men eftersom det nu var ett elektroniskt recept jag hade (och inte kom med ett papper som jag hittat på gatan) och visste vad det var som stod på det samt vilken läkare som skrivit ut det, så borde ju anledningen till att jag hämtade ut grejjerna rimligtvis vara att det var mina. Hade det varit narkotikaklassade mediciner jag försökt plocka ut...så okej...men vem skulle orka göra sig besväret att hämta ut nån annans preventivmedel och smärtstillande? typ ingen, det är ju inte så att det är så svårt att få ett recept på p-piller om man nu vill ha det.
Men jag irriterar mig fortfarande, som sagt, antingen så kan man inte hämta ut sitt recept utan en giltig legitimation (nej, passerkort är ju inte det, även om jag faktiskt lyckats betala med det som ID också...)(I can be so persuasive) eller så kan man det...men då ska apoteksmannen hålla käften och inte påpeka att jag ska hålla i minnet att han var snäll och gjorde mig en tjänst.

Skräplitteratur

idag när jag var hos doktorn stal jag med mig maj-numret av Amelia (ja,jag vet, man ska inte stjäla, och hur skulle det se ut om alla tog väntrummets tidningar osv.), en tidning jag inte läst på många år men som jag ofta läste på gymnasiet. Eftersom jag inte fann någon som helst läsvärt i tidningen var det ju synd att jag tog den, hade den legat kvar hade ju nån annan som kanske uppskattat den mer fått chansen att läsa den. Men helt ärligt är jag glad att jag slapp betala för den...för allvarligt talat känns det inte värt 36 spänn för något jag kunde skrivit ihop lika bra själv. Ok, det hade nog varit svårt för mig att träffa Nicola Perelli för en intervju...och reportageresan till Etiopien hade jag helt enkelt inte haft råd att göra... Men det andra... 53 klänningsfynd eller "recept" på en sjudagars detox hade jag också kunnat fixa. Kanske borde jag insett att en tidning jag gillade som 16-åring inte skulle kännas lika lockande nu?
Ett magasin som amelia kanske inte är forumet för de stora tankarna, men av en tidning som vill vara "en kvinnoröst, en kvinnolust och en kvinnotröst" hade jag faktiskt förväntat mig lite mer.

Så varför är jag så arg då? Det är bara ett magasin som jag inte behöver bry mig om, jag inte behöver köpa(stjäla) fler gånger. Jo, helt enkelt för att det känns som att det mesta ur medieflödet är skräp, oväsentligheter utkastade med en löpande-band princip. Var har kvaliteten, eftertanken tagit vägen?
Jag kan tex. inte minnas senaste gången jag läste en ny bok som verkligen fångade mig, som inte kändes som en upprepning/mix av de senaste tio böckerna jag läst dessförinnan. Det skulle väl vara Flyga Drake då, där kände jag att ok, den här hade jag inte kunnat skriva bättre själv.

9-5

Kanske har jag blivit vuxen. Kanske är jag patetisk. Kanske har jag blivit arbetsnarkoman. Kanske har jag lite svårt att numera koppla av i mitt eget sällskap. Och kanske är jag en aning stressad på insidan.

Är man uppväxt med en mamma och styvpappa som jobbar jämt och samt, vid alla mökliga och omöjliga tider och tillfällen, då känns det inte så främmande att åka ut till jobbet och sätta sig en lördag. Om ens vänner är borta på annat håll, ens älskling i stan och kollar fotboll (jag såg Sverige-Grekland, det känns som att en match räcker bra för mig), det finns mycket att göra på jobbet och inget att göra hemma...då är jobbet bra.

Jag gillar mitt jobb. Och jag gillar att ha något att göra. Nu när det är paus från skolan behöver jag något annat att fylla tiden med.

Kanske, kanske vore det egentligen bra om jag andades lite...tog det lugnt och kontemplerade. Bara befann mig i stunden och känslorna.

Men inte just nu. Jag vågar inte riktigt luta mig tillbaka mot stillheten, jag är inte riktigt trygg där ännu. Alldeles för lätt kommer det tankar som inte är välkomna.
Bättre då att vara upptagen. Att jobba.