vardagslycka- att inte kunna välja

När mitt bostadsområde byggdes under kooperationens glansdagar fanns det här en Konsum-butik. Av den blekta gröna takplåten drar jag slutsatsen att det är längesedan coop slutade finna butiken lönsam. Istället finns där ett sånt där YaddaYadda-livs (vet inte vad det heter, om det ens har något namn) som drivs av en mycket trägen och trevlig invandrarfamilj. Butiksytan är ganska stor, varuutbudet desto mindre, priserna hutlösa och det enda man kan lita på är färskt är kvällstidningarna och lösgodiset! Men jag älskar den affären. Den har gjort mitt liv så mycket enklare.

Jag gillar egentligen ideén med välsorterade, välfyllda matbutiker- där man kan få precis vilket smakbehov som helst stillat. Men när man aldrig vet vad man vill ha, och det finns tjugo sorter av allt att välja mellan, då blir det jobbigt.
Men eftersom här inte finns några alternativ behöver jag aldrig fundera över om jag köper de nyttigaste flingorna eller bästa bananerna. Jag behöver numera aldrig välja mellan 1 eller 1,5 liters mjölk, röda eller gröna äpplen, svenska eller utländska, grovt skivat eller grovt oskivat bröd, paprika eller tomat. Jag tar helt enkelt bara vad de har.

Och det är underbart!
Ju mindre beslut jag behöver ta, desto nöjdare är jag.

Kräsen

Har ägnat en stor del av förmiddagen åt att förklara för hantverkare hur jag vill ha det i min lägenhet. Tydligen är jag inte bara kräsen, utan galen. Jag tror ju att alla planer som finns i mitt huvud ska gå att förverkliga. Och det gör de. Nästan. Men i mina inredningsdrömmar finns varken elledningar, stammar eller bostadsrättföreningens stadgar. Det tar heller ingen tid, utan simsalabim så kommer de dit och viftar med sina borrmaskiner och rollers så är allt klart. På en blink.

Ja,just det, i mina drömmar är det gratis också;)

Tro det, eller ej. Men jag är realist. Så jag har just gjort en smärre verklighetsanpassning. Jag inser att läget på min lägenhet inte är sådant att mina vilda planer kommer att löna sig. Om man dömmer av vad de som nyligen fått sålt lägenheter där gjort för renoveringar, så måste jag kompromissa lite.

Den dan jag ska sälja, tror jag att den som faller för min lägenhet kommer att vara någon som lever ganska likt mig. Som inte lagar (så mycket) mat, som väljer en lägenhet med uteplats enkom för att kunna lufta katter, inte för att odla blommor, och som värderar luftiga ytor i kombination med mycket förvaring.

Så jag kan inte hålla med om att det är dumt att lägga trägolv i ett kök. Jag menar,
matlagning är det ju ändå ingen som sysslar med nuförtiden. Inte jag i alla fall. Och inte så många andra studenttjejer heller tror jag. När jag gick på visningar var ugnarna där det bodde tjejer oftast helt oanvända. De var alltså inte bara väldigt välstädade, utan i princip aldrig använda.

Trägolv. Jag kan skrota mina andra drömmar. Men inte den.

bibbidi bobbidi

Det är så tråkigt att packa så det är inte sant. Men jag är himla smart! Istället för att packa ner alla spritslattar kan man dricka upp dem. Till slut blir de ju gamla. Och så byter ungarnaut dem mot vatten om några år. Och det är ju synd. Så istället kan man tömma flaskorna. Och bli riktigt asfull. Och sitta och skratta för sig själv och somna på mattan.

Eller, så kan man som jag lukta på skiten,(urrk) slå papper om den och lägga den i flyttkartonger, och gå och lägga sig. Fast somna på mattan är det nog risk för att jag gör ändå.

I wish I was a punkrocker.

We are family

Hade det här varit en amerikansk film hade vi dansat på rad, X-frun, dottern och jag , och sjungit "We are family, I´ve got all my sisters with me". Jag tror det hade blivit en jäkligt bra scen. särskilt om jag o Dottern haft våra likadana tröjor på oss;)

Fast nu är det inte en amerikansk film, utan flyttdags i en vanlig svensk "nyfamilj".
Så A var här och hjälpte kidsen att packa sina rum medan jag packade det andra.

Inte så konstigt. We are family. Get up everybody and sing.

i valet och kvalet

Jag borde vara världens lyckligaste. Jag har en egen lägenhet. Som jag kan göra nästan precis vad jag vill med. Nästa helg kommer det hantverkare. Som ska måla.Tapetsera. Och lägga golv. Kan det bli bättre? Kan det bli lyxigare än så, någon kommer hem till mig och gör allt pilljobb, efter mina instruktioner. Nej, egentligen inte. Men det finns ett stort problem. Nästa helg kommer det hantverkare. Som ska måla. Tapetsera. Och lägga golv.

Och jag har ingen aning om vilka färger jag vill ha. Vilka tapeter jag ska välja. Eller vilket golv som jag vill ha i hallen. Valmöjligheterna tar aldrig slut, inte inredningsstilarna heller. Jag vill ha ränder. Jag vill ha rutor. Jag vill ha färg. Jag vill ha vitt. Enfärgat. Mönstrat. Blått. Rött Strikt.Stilrent. Mjukt.Kitshigt.Jag vill ha allt.
Jag kan inte få allt, då blir det kaos. Typ JasperConranmöterLauraAshleyochslåssmedBrunoMathssonpåErikshjälpenomenryamatta.

Det kallas inredningsångest.