vardagslycka- att inte kunna välja

När mitt bostadsområde byggdes under kooperationens glansdagar fanns det här en Konsum-butik. Av den blekta gröna takplåten drar jag slutsatsen att det är längesedan coop slutade finna butiken lönsam. Istället finns där ett sånt där YaddaYadda-livs (vet inte vad det heter, om det ens har något namn) som drivs av en mycket trägen och trevlig invandrarfamilj. Butiksytan är ganska stor, varuutbudet desto mindre, priserna hutlösa och det enda man kan lita på är färskt är kvällstidningarna och lösgodiset! Men jag älskar den affären. Den har gjort mitt liv så mycket enklare.

Jag gillar egentligen ideén med välsorterade, välfyllda matbutiker- där man kan få precis vilket smakbehov som helst stillat. Men när man aldrig vet vad man vill ha, och det finns tjugo sorter av allt att välja mellan, då blir det jobbigt.
Men eftersom här inte finns några alternativ behöver jag aldrig fundera över om jag köper de nyttigaste flingorna eller bästa bananerna. Jag behöver numera aldrig välja mellan 1 eller 1,5 liters mjölk, röda eller gröna äpplen, svenska eller utländska, grovt skivat eller grovt oskivat bröd, paprika eller tomat. Jag tar helt enkelt bara vad de har.

Och det är underbart!
Ju mindre beslut jag behöver ta, desto nöjdare är jag.