Kräsen

Har ägnat en stor del av förmiddagen åt att förklara för hantverkare hur jag vill ha det i min lägenhet. Tydligen är jag inte bara kräsen, utan galen. Jag tror ju att alla planer som finns i mitt huvud ska gå att förverkliga. Och det gör de. Nästan. Men i mina inredningsdrömmar finns varken elledningar, stammar eller bostadsrättföreningens stadgar. Det tar heller ingen tid, utan simsalabim så kommer de dit och viftar med sina borrmaskiner och rollers så är allt klart. På en blink.

Ja,just det, i mina drömmar är det gratis också;)

Tro det, eller ej. Men jag är realist. Så jag har just gjort en smärre verklighetsanpassning. Jag inser att läget på min lägenhet inte är sådant att mina vilda planer kommer att löna sig. Om man dömmer av vad de som nyligen fått sålt lägenheter där gjort för renoveringar, så måste jag kompromissa lite.

Den dan jag ska sälja, tror jag att den som faller för min lägenhet kommer att vara någon som lever ganska likt mig. Som inte lagar (så mycket) mat, som väljer en lägenhet med uteplats enkom för att kunna lufta katter, inte för att odla blommor, och som värderar luftiga ytor i kombination med mycket förvaring.

Så jag kan inte hålla med om att det är dumt att lägga trägolv i ett kök. Jag menar,
matlagning är det ju ändå ingen som sysslar med nuförtiden. Inte jag i alla fall. Och inte så många andra studenttjejer heller tror jag. När jag gick på visningar var ugnarna där det bodde tjejer oftast helt oanvända. De var alltså inte bara väldigt välstädade, utan i princip aldrig använda.

Trägolv. Jag kan skrota mina andra drömmar. Men inte den.