Alla känner apan

Inför nästa år har jag ju lovat mig själv att vara lite snällare mot mig själv, bland annat att tänka lite högre tankar om mig och mina förmågor, ett viktigt tillägg till självsnällheten borde vara att tänka på vad jag säger.Och till vem.

Ibland kan jag vara nog så taktisk, men oftast...
jag menar...hur smart (läs:dum) får man bli? Jag ogillar att människor vet allt för mycket om mig, och så går jag och klipper mig i det lilla lilla skvallerhålet av ett samhälle där E bor. Folk vet mer om sina vänners grannars hundar här, än de vet om sina respektive. Och det är inte så att jag är paranoid och tror att folk bryr sig mer om vad jag gör än andra..(inte bara i alla fall) Folk pratar verkligen här. Es nya hus, anledningen till att han köpte det, och huruvida jag ska bo där eller ej har varit uppe till diskussion i skvallerklubben (alltså idrottsföreningen) flera gånger.

Så så här i efterhand var det lite dumt att klippa sig här. Frisörskan var jättetrevlig, och jag känner mig både fin och nöjd ( o det händer inte så ofta) men jag fick verkligen känslan av att hon genom de frågorna hon ställde försökte lista ut vem jag var, och om jag eventuellt var den hon trodde jag var?

Och nog är jag väl det. Det är nog svårt att ta miste. Jag skulle gissa att säkert 25% av de mindre än fyratusen invånarna här vet vem E här. Nu sa jag faktiskt inte vad E heter, men av allt annat vi pratade om, så behöver frissan bara sin grundskolematematik för att lista ut att hon klippte hans flickvän. Och varför skulle det spela nån roll? egentligen? Jo, för att jag som sagt vet att det skvallras oerhört mycket här, och att det pratats om oss.

Ja, folk pratar. Folk skvallrar. Det är en del av vårt kulturarv, kanske rent av en biologiskt nedärvd social funktion? Alla gör så. Jag gör så. Men då handlar det om andra. Inte om mig.

Och vad kan jag väl ha sagt som var så farligt? Ingenting. Inget farligt alls, inget som jag inte kan stå för. Men mina väldigt allmänt hållna upplysningar blev nu inte så allmänna, utan väldigt personspecifika. Och för att återknyta till rubriken, så vet många vem den här apan är, men apan känner ingen. Och jag hatar att folk vet saker om mig.Därför önskar jag mig en "Lär dig att ljuga o knipa käft"- kurs i julklapp.

listor

Saker jag gillar i det nya huset;

1. Tvättstugan- den är så stor att den faktiskt kan kallas för en tvättstuga. Med massvis av plats att sortera både ren och smutsig tvätt.
2. Duschen-(ser ut som en rymdkapsel)har plats för två, med ånga! det kommer vatten från alla håll o kanter ( nu blir det inga fler diskussioner om duschslangen bör hållas i handen eller sitta i vägghållaren- det sprutar vatten även från små fotduschar!) dessutom har den radio o telefon
3. Bastun
4. Den andra duschen-inget särskilt med den, men bra att den finns då rymdduschen gärna är upptagen längre stunder
5. Belysningen- soft med dimmade takspots i kök/vardagsrum/hall/bad
6. Köket- det gamla köket var så trångt, att det är inte att detta är arkitektritat med massa lull-lull och Gaggenaumaskiner som imponerar mig mest, utan det faktum att man kan öppna kylskåpet och diskmaskinen samtidigt.
7. Trädgården-i princip underhållsfri, lite gräsklippning och sen är det klart, kanske bör trädäcket oljas in nån gång?
8. Badrummet- med två handfat, hårtorksuttag och många skåp kan man inte klaga. Fast det hade varit ett extra plus om toaletten varit vägghängd.
9. Förvaringsutrymmena- 17 garderober, ett skafferi och en stor grovingång är rena drömmen för ett sorteringsfreak.
10. Torkrummet- fatta det, ett eget (litet) rum, bara att hänga tvätt i.

Jag är såå kär i det här huset.

ÖNSKELISTA;

1. smycken
2. "Kalla fötter" boxen
3. box med Audrey Hepburn filmer
4. neutral morgonrock, typ beige eller vit eller brun
5. alla Morden i Midsomer filmerna
6. ljusblå ulliga fingervantar
7. stoor tekopp
8. sällskapsväska (liten o fin handväska)

Bästa jullåtarna;

• Helga natt
• White Christmas
• All I want for christmas is my two front teeth

TACK för;

• att jag får älska och bli älskad
• alla gamla och nya vänner
• att jag har en egen lägenhet
• att jag orkar gå upp varje dag
• att skolan snart är slut
• mitt nya jobb

Erase and rewind

Jag är duktig. Jag är bra. Jag är bra som jag är. Jag kan. Jag minns. Jag har all kunskap jag behöver inom mig.

-lite positiv affirmation

Hejåhå

Fick precis mail från min lärare i försäljning. "Snyggt jobbat. DU ÄR EN KÄMPE"
B är med i min fanclub. Jag tror han gillar mig. Kul att en lärare gör det. Kul att nån gör det. (för jag gör det inte)Imorse i bilen förvandlades jag till fem år och fick E att säga att han skulle tycka om mig även om provet i företagsekonomi gick åt helvete. Han sa att han skulle tycka om mig, även om det gick dåligt. Och han lovade att trösta. Precis som han skulle trösta mig om jag blev godkänd, eller fick VG, eller MVG men utan alla rätt. (jag blir aldrig nöjd)

Det är svårt när man definierar sitt eget värde efter vad man gör och inte vem man är. Det jag gör är skit. Känns som meningslös skit. Så efter min definition blir jag meningslös skit. Suck. Inte uppbyggande alls.

Men...skolan känns meningslös och hjärndödande. Jag har gett upp. Har lite ångest över att jag inte har så mycket ångest över att jag slutat bry mig om mina betyg. Har skippat fyra MVG bara för att jag inte orkar. För att jag tappat all lust och ork. Istället för MVG i Svenska B, Engelska B, Psykologi B och Livsmedelshygien har jag nu bara VG. För att jag inte orkar. Jag orkar inte pallra mig dit mer än till proven, och jag orkar inte lämna in några inlämningsuppgifter.

Jag ljuger. Jag mår apdåligt över att jag sumpar mina betyg. Men skolan är inte rolig. Jag får inte lära mig något nytt, och det är ingen som utmanar mig. Bara B. Hade jag haft honom i fler ämnen hade jag kanske ansträngt mig. Åtminstone lite.

Önskar att jag var trög. Dum på riktigt.

::::::::::
Nu är jag bara blasé. Ointresserad. Oengagerad.
Ska snart gå och skriva ett prov som jag inte pluggat till på över en månad. Det är korkat. Men framförallt är det att vara taskig mot mig själv. (men det känns nästan som att jag fått mani på att se hur långt man kan komma utan att lägga ner nåt arbete alls. tyvärr är det bara jag som blir drabbad av mitt lilla test. Hade jag skrivit ner tiden jag lägger på skolan och satt det i samband med mina betyg och presenterat det för rektorn-då hade han fått skämmas- utbildningskvaliten är undermålig. Jag tror till och med en amöba skulle klara sig. En (hjärn)cell räcker)

Nästa år ska jag öva på självrespekten.

Tills dess.
Hejåhå. Kämpa på.

Dagens längtan; Norge. De plockar fram det bästa ur mig.