Poff

Idag kändes det som en superdag. Jag kom till jobbet fem i sju (med den härliga vetskapen att jag då kan gå hem 12.00) och då hade jag redan hunnit vara ute och springa, pussa lite på min älskling och lycktas ta på mig ganska fina kläder. När jag kom hit klarade jag dessutom av att konvertera PDF till tiff. !!! (ok, det är ett datorn som gör det, inte jag, men jag kom ihåg vilka tangenter jag skulle trycka på;))

Och sen... Det vill säga nu gick luften ur mig. För licensen till det programmet jag använder har gått ur. Jaha. Var det inte därför allt var nerstängt igår? För att de skulle åtgärda denna ack så viktiga detalj?

Jaha. Bara att vänta tills de lite mer kunniga är på plats. Det här ser ut att bli en fin dag! 5 timmar i arkivskåpen. Kan knappt bärga mig.

Jag visste väl att jag var lite för glad när jag vaknade.

Klädnypa på näsan kanske?

"I may look nice, but I eat old people like u for dinner" Så ska det stå.På kepsen jag tänker låta trycka upp. Fast på svenska. Eftersom Gamla människor oftast inte kan engelska. Fast de ser ofta dåligt också, så budskapet kanske ändå går dem förbi.

Så jag får fundera ut något annat knep att ta till när en I.L.G (IllaLuktandeGamling)tänker slå sig ner brevid mig på bussen. Kanske om jag säger Ja, sitt du gärna här men jag är åksjuk så bli inte rädd om jag kräker. Eller ännu bättre, säga att man har maginfluensa, gamla är livrädda för att bli smittade. Eller kanske ska jag börja köpa två bussbiljetter och hävda att sätet brevid mig är till min kompis Ditte, se här, hon har en biljett!
Ett annat alternativ är att ha en sådan där duschmössa med fönster som går ner över hela huvudet, då kommer jag att se så knäpp ut att ingen vill sitta brevid mig.

Min mormor är gammal. Min morfar också. Och deras vänner med;) och jag gillar dem! Det är alltså inte gamal människor i sig som jag har något emot, det jag inte kan tåla är människor som luktar illa. Och oftast är det äldre som gör det, även om det finns yngre snuskgrisar också.
Jag förstår att de som är äldre kanske har försämrad syn och lukt och rörlighet och därför inte kan/förstår att de bör tvätta sig och sina tillhörigheter lite bättre/oftare. Men tyvärr får inte denna vetskap mig att må mindre illa.

Anledningen till denna klagovisa idag igen var hemresans mardrömssällskap; en fet samhalltant som nog varken duschat eller byt kläder sedan tidigt 90-tal. Hon var inte extremt tjock men tillräckligt voluminös för att flyta ut ur sitt säte och in på mig där jag tryckte mig mot fönstret. Det gick helt enklet inte att komma undan den sura lukten av gammalsvettig,oduschad kropp, rutten frukt och gammalt vaxpapper som omgav henne.

Lösningen får, nu när det är för varmt med duschmössa, bli att antingen stå eller sitta längst bak bland de gapiga på-tok-för-högt-spelande kidsen.

Jag må vara gnällig och petig, men jag utsätter inte vilt främmande människor för min illalukt.

När jag dör kommer det förmodligen att stå följande långa haränga på min gravsten;
Petig som få, men hon luktade gott!