Klagovisa

Mette-Marit är förkrossad, Anna Book ska gifta om sig, Ingmar Bergman är förd till sin sista vila och jag tycker jävligt synd om mig själv.Det är som bekant lördag idag, men istället för att hitta på något roligt, eller åtminstone överväga att göra något kul sitter jag inne och tycker synd om mig själv och äter glass med fullkornskex. Som tack för att jag stått ut med öroninflammmation i en vecka belönar min kropp mig med feber och mens. Det är orättvist, feber hade jag förra helgen och mens helgen innan. Jag har inte tid att vara sjuk och må dåligt. Jag har inte tid. Förstått?!

Stressad och uttråkad på samma gång. Och den här jävla ålderskrisen vill inte gå över. Ju mer ångest jag har för att jag är 25, desto mer beter jag mig som om jag vore 55. Jag är sur,bitter och gnällig, tjatar på min älskling och är otrevlig mot mina vänner.Jag glömmer att vattna mina blommor och ringer alltför sällan till min mormor. Inte nog med att jag är gammal, jag är en dålig människa också.

Man kan ju hyra in nån som passar ens barn, tvättar ens tvätt och lagar ens bil. Kan man inte hyra in nån som sköter om ens liv åt en också? Jag skulle vilja lägga ut mig själv på entreprenad. Medan jag tar en restresa och får lite behövlig vilja kommer det en kvinnlig variant på Nisse från Manpower och styr upp mitt liv.Rensar i min röra,ordnar upp min skola,sanerar min ekonomi och reder ut mina trassliga relationer. Kanske hon vattnar mina blommor, målar mormors kök och går en snabbkurs i matlagning när hon ändå är igång.

Det är synd om mig. Det småregnar ute och då får man visst det klaga.