Hobbyvetrinär...

Det är inte alltid så lätt, att vara den som ska fixa när djuren är sjuka. Tvätta sår, ta stygn och ge mediciner. Katterna är inte alltid så sammarbetsvilliga om man säger så. Har precis gett Purris hennes medicin. Jag förstår om hon tycker det är väldigt obehagligt eftersom jag måste rulla in henne i en filt så att hon inte kommer åt att dra bort mina händer från hennes mun. Hon tycker nämligen inte om nån annan mat än sitt speciella torrfoder.Då det är svårt att blanda medicin i torrfoder är enda alternativet kvar att droppa ner pillan i halsen på henne. Och så är det en stor pilla, så obehaget måste göras två gånger, eftersom jag är rädd att hon ska få den i halsen om hon får hela nedstoppad i svalget på en gång.

Igår kunde E hjälpa mig. Det gick så mycket lättare då. Och jag fick hjälp med att tvätta såret på svansen. Att både hålla en katt, hålla dess svans under kranen och tvätta den...det är svårt med bara två händer. Det är nämligen minst två händer för lite.

Tjejerna trivs så väldigt bra hos E, och de har äntligen accepterat honom. Nu kommer båda två gärna och ligger hos oss i sängen. Och de ligger gärna på honom.
Det är ju det jag försökt förklara för dem hela tiden, att E är världens gosigaste och mysigaste;) Även om han är lite hastig i sina rörelser och bullrar tusen gånger mer än matte. Tror mina tjejer saknar honom litegrann...de ligger just nu och trampar och spinner i koftan som varit där hela veckan.

Okej...matte saknar också E litegrann. Matte är förälskad. (Det som hon aldrig trodde skulle hända igen)