trots min fina Kittyjamas...

Så kan jag inte sova. Hade min digitalkamera bara funkat (men nejdå, den la av precis till jul, lagom till min lilla Purris hade förvandlat granen till sitt eget privata hemmagym) så hade jag faktiskt tagit en bild. Med mig själv och allting, på världens finaste rosa Hello Kitty pyjamas. Men trots att den är så fin och skön och mjuk och MIN, och en mycket väl uttänkt julklapp från min älskling, så kan jag hur mycket jag än försöker inte sova. Har försökt i typ tolv timmar nu. Borde kanske börja fundera över de egentliga orsakerna till min envisa sömnlöshet. Fast ibland tror jag det är så enkelt att jag helt enkelt inte kan sova själv. Jag behöver sällskap. Men det känns lite väl själviskt att alltid ha katterna hemma för att jag ska få sova. Innan i veckan har jag ju sovit med E. Nu ska jag somna själv en hel vecka. Och då...då kan jag inte. Eftersom jag har två prov på två veckor, så behöver jag ju sömn. Men det är inte rätt mot katterna att de ska behöva vara med om en flytt (för nästa helg så flyttar vi ju), bara för att jag ska kunna sova.

Kanske jag kan åka hem till mormor och sova där? Å, det vet jag ju att jag kan... men jag vill vara stor flicka. Klara mig själv. Och inte behöva ha sällskap för att sova.