Vissa mænniskor ær værda sin vikt i guld. Eller i alla fall 5.50 i minuten. (Det ær så mycket det kostar att anvænda mobilen i Norge). Och det var min kjæreste absolut værd. Det och minst lika mycket till. Ænda tills han sådær i førbifarten sa att hans pappa ville bjuda på middag. På trettonhelgen. Om jag var ledig. Tja, jag vet ju inte riktigt nær trettonhelgen infaller. Tretton dagar efter Jesus...næ, just det...det var till påsken han dog och uppstod, kanske var det fødelsen då? Men oavsett hur ledig jag egentligen ær så fylls min filofax direkt med många VIKTIGA saker såfort orden træffa och "min familj" næmns i samma mening. Jag tyckte pløtsligt inte att E var værd de dær pengarna...jag tycker inte om att behøva betala før att bli så oroad att jag ligger vaken om natten. Det gør jag sjælv varje natt alldeles gratis.

Av den man ælskar vill man høra varma fina saker, mjuka gulleord. Inte sånt farligt, verklighetsnæra och værldsomstørtande som att træffa familjen. Det ær kanske så dags. I januari (nær trettonhelgen infaller) så har E och jag ændå kænt varann i tio månader. Och jag kan førstå om Herr P vill ta sig en titt på den dær lillan som hans son træffar. Jag førstår. Det ær fullt naturligt. Och jag ær sjælvklart jættenyfiken på Es far. Men bara før att jag ær nyfiken på hur det ser ut i gapet på en vithaj så lutar jag mig inte in och tittar.

Jag ær alltså livrædd. Rædd før att Es pappa ska sluka mig med hull och hår.
Hur socialt begåvad jag æn må vara vid andra tillfællen så fixar jag inte det hær med att træffa Familjen.(och jag gør inte skillnad på pojkvænsfamiljer eller vænfamiljer, alla nya familjer ær læskiga) Jag tappar allt vad vett och sans heter och beter mig som ett lallande fån.
Det brukar gå bra till slut ændå, ,æn ær det ingen som sagt till sin son eller dotter att hørrødu, den dær Ida, henne ska du nog inte træffa mer, hon verkar inte riktigt riktig. (eller en gång har det hænt, ,men det ær en annan historia)

Men bara før att det inte hænt æn...så betyder det ju inte att det inte kan hænda, elller hur?
Och jag vill verkligen att de ska acceptera mig, nej vill jag det egentligen, bryr jag mig så mycket om vad Familjen tycker? Joo...i det hær fallet gør jag det.

Før att jag tycker så oerhørt mycket om E. Och just nu hade jag gett vad som helst før att somna vid hans sida. Før han ær værd sin vikt i guld. Eller...jag undrar om valutan inte ær kærlek?