Som hemma

Norge. Haslum. Som att komma hem. Alltid. Och nu ær det så lugn och skønt hær, ,att jag inte alls har nån lust att åka hem till mig sjælv igen. Joo...det har jag...saknar redan katterna alldeles førfærligt mycket. Før att inte tala om hur mycket jag saknar E.

Men, Norge ær alltid Norge. Och Familjen hær...tja, de kommer alltid att vara Familjen . Och barnen kommer alltid att vara mina apekatter. Och jag deras Ida. Før som Kristoffer presenterar mig Idamin, så ær jag ju hans.

Sovdags. De vaknar tidigt hær.