Stilla

Det hænder inte så mycket. Varken hær eller dær. Skønt. Vi har læst Ole Brumm tusen gånger och lekt massa doktor. Tyværr visade det sig att jag var allergisk mot sjokolade:( MEN- jeg FÅR LOV til å spise det på onsdager. Yeh! Så mycket før den allergin;) Ungarna ær underbara. Ibland saknar jag dem nær jag ær hemma. De har liksom blivit som småsyskon.

Tyværr rinner dereas næsor något helr førfærligt...och jag har oni kroppen och børjar tro att jag fått nån læskig barnførkylning. Barnbaciller ær lømska- på barn ger de bara tætt næsa och massa snørr, men vuxna blir dødsførkylda. Orkar nog liksom inte riktigt med en førkylning just nu. Eller, ska sanningen fram så kænner jag att jag inte har tid. Skolstressen børjar æta på mig nu igen. Næsta termin kan jag inte ta det så lugn som jag har gjort denna. Æven om jag væl egentligen skulle behøva. Så på tisdag måste jag sætta igång...tre prov i januari, och det har ju visat sig inte vara særskilt hållbart att skjuta upp læsningen till sista stund. Varken så bra før mina nerver eller resultaten. Dessutom ger det sømnproblem i flera veckor efteråt...och massa andra bekymmer och återfall i dumma tankar och beteenden. Jag lovar ju så ofta att jag ska vara lite snællare mot mig sjælv, men jag tror att jag måste børja hålla løftet snart. Annars tar jag slut. Så, nu var det sagt. Och skrivet. Och fullt møjligt att vænda mot mig nær jag minst anar det och mest behøver det.

Ska ta en liten tur till posten tror jag...och gøra mig av med lite dåligt samvete. Det sliter næmligen det också.