"fri som en fågel"

Luffarvisan
Se på luffarn som går där på vägen.
Se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går han ut och går
för att söka sig äventyr.
Han går så långt som vägarna räcker.
Han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i 'n,
det är det som ger honom hans mod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod
Se på luffarn som går där på vägen.
Se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland
och då tänker han:
Varför söker jag äventyr.
Varför måste jag vandra och vandra
Det finns så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå
jag kanske vandrar åt helsefyr.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
Och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod


Jag har nog helt förlorat både vett och sans. Hyrt ut min lägenhet...och nu dinglar jag rakt ut i luften. Vet inte var jag ska bo, eller hur länge det kommer att dröja tills jag hittar något jag verkligen kan trivas i. En hel del kommer nog att tycka att det totalt slått slint...men sanningen är den, att jag känner mig alldeles fri. Fri som en fågel. Allt kan hända, och det kan bara bli bättre. Bott i kappsäck har jag ju gjort nästan hela mitt liv ändå, och plötsligt stör det mig inte. Knäppt att en sådan sak, som att bli bostadslös kan kännas så befriande. Men det säger en del om hur lite jag trivs med att bo här. I den här lägenheten. I den här lilla hålan.