Förändringens vindar

blåser just nu över mig. Jag vet inte vad som händer, men rastlösheten och tristessen har börjat jaga mig. Det händer då och då. Vanligtvis brukar jag skaffa mig lite mer "spänning" genom att göra något oväntat (och/eller dumt) som att göra slut med en (här ska det kanske förtydligas att jag endast har en åt gången;)) pojkvän, tokshoppa eller gå ut och bli asfull. Jag har inte lust att göra något av det (ja, ok, ett par nya skor hade ju inte suttit fel), men något var jag ju tvungen att göra. Så jag klippte mig. Det brukar också hjälpa. Att skaffa en ny frisyr gör liksom att man...tja, inte får det så mycket mer spännande, eller blir så väldigt annerlunda, men om jag kisar utan glasögon/linser och tittar i spegeln så ser det ut som att det är någon annan där. Nån som jag inte känner. Och det är ju alltid spännande att träffa nya bekantskaper;) Så kan jag prata med den här nya personen lite och tycka att det har ju ändå hänt nåt nytt, tills jag upptäcker att just det, det är bara jag som pratar med mig själv igen.
Så nu sitter jag här, klockan ett på natten med nyklippt lugg, räknar matte och pratar med den här synnerligen trevliga tjejen.