Idas kvällsbok

Har precis läst "Linas kvällsbok". Typ bra. Typ skitrolig. Typ hög igenkänningsfaktor. men jag kunde typ också sparat 65 spänn och läst min egen dagbok.

Är så glad att jag inte är 15 längre. Eller 16 eller 19 eller ens 21. 25 är en riktigt läskig ålder. Jättegammalt typ. Men det gjorde ont att vara 16, 19 och 21. Det gör inte ont att vara 25. Det är mest roligt. Just nu är det som en enda lång gymnasieValborg i Stadsparken i Lund, så där som det är de första timmarna...när man är snygg,fräsch och rolig. När man kan välja och vraka mellan alla studenterna (alltså inte de som ska ta studenten, utan studenterna, de på universitetet) och hångla upp precis vem man vill. Innan man är ful,fet och full och ligger och spyr i en buske medan ens vänner torkar kräk och förklarar att man inte alls är ful och fet, bara full. Så är livet just nu. Lättsinnigt. Roligt. Solen skiner på mig fastän det regnar...

Helt nykter är jag nog inte, tror att jag är lite snyggare och lite smartare än vad jag egentligen är. Tror att hela världen ligger framför mina fötter och att jag kan få allt jag önskar mig. Så där som man känner, när man har sina tajtaste Levis jeans och håret är perfekt, solen skiner och man har druckit lagom för mycket cider.

Missförstå mig rätt nu. Jag fattar att det kan te sig totalt sjukt och vrickat och vridet att referera till en Valborg som ett ögonblick av frihet. Men den där tiden i gymnasiet...det där ögonblicket...när jag och Bästis raggade studenter....avancerade studenter som säkert var jättedödsgamla, typ kanske 21 *s* Det var nog det allra sista riktigt lättjefulla jag gjorde, innan allt bara blev ångest och ätstörningsmonster.

Så fri känner jag mig nu. Utan sprit i kroppen. Bara av att leva.
Och jag kan fortfarande få allt jag vill. Och det jag vill ha allra mest, det har jag redan.
Livet just nu är ett enda långt smörgåsbord, jag kan välja och vraka, plocka russinen ur kakan, både ha och äta den.

Livet är underbart.

Fast det irriterar mig att inte jag skrev Idas kvällsbok istället för Linas kvällsbok. Inte för att Emma Hambergs bok inte är bra, utan för att långt inne i mig bor det en liten mediehora. Eller långt in och långt in...tittar man med lupp så kikar hon ut genom höger öra och vinkar.