ordlös, kraftlös

ett tag hade jag så himla mycket att säga. Nu har jag inte lust att säga nåt. Tankarna snurrar runt som vanligt, men orden vill inte komma.

Var på 25-års fest hos A igår. 25 år är en läskig ålder och jag är glad att min egen dag gled obemärkt förbi.
Eller kanske är jag inte det ändå. Men en sådan dag ska firas med människor man älskar, tycker om och vill ha nära. Och just nu är det väldigt tunnsått med sådana i mitt liv. Och det är nog det som känns. Tråkigt. A & co. hör till en annan tid. Jag gömmer dem alla djupt inne i mitt hjärta, men det finns för mycket tid mellan oss för att det ska kännas rätt. Det är märkligt hur ett gäng så glada och härliga människor kan slita upp så många sår utan att vara medvetna om det.

Jag är trött idag. Ända in i själen. Plötsligt nockade tröttheten mig till golvet och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Plötsligt nu när jag tar det lugnt en stund kommer alla tankarna. De som ska hålla sig borta.De som jag inte klarar av.

Jag skulle behöva en paus nu. Den behöver inte vara så stor. Bara ett par dagar. Men en paus är vad jag skulle behöva. men jag kan inte ta det. Jag pausar redan alldeles för mycket.