Nu jävlar

Har precis haft en lång utläggning för lillebror om livet, universum och allting. Så som jag ser det, från min storasysterliga vinkel. Och allt klokt som jag sagt honom, borde jag inte kunna applicera kunskaperna på mitt eget liv? Jo, jag tycker faktiskt det. Jag tror inte att han var så sugen på att höra allt det jag hade att säga honom, men när jag växte upp hade jag ingen storasyster som brydde sig om mig, alltid tog mitt parti och fanns där för mig.Som sa att jag var bäst i världen och kunde bli allt jag ville! Så även om han inte alltid vill ha nån som lägger näsan i blöt, så tänker jag fortsätta med det. För att han är min bror. För att jag älskar honom. Och för att han är en av de smartaste personerna jag vet, och inte tycker att han ska låta sin intelligens bara gå upp i rök.

Nu ska jag gå och lägga mig. För att kunna gå upp imorgon och själv göra några av de sakerna jag sagt att lillen borde göra.

Ibland är det bra att vara vaken, så att man kommer på vissa saker. Som att allt jag gör ska jag göra för min egen skull, så att jag kan vara nöjd och inte behöver känna mig besviken. Det man gör för andras skull blir aldrig så lyckat. Och vad hjälper det att andra tycker att jag är duktig om jag själv inte gör det. Varför är jag så trög när det gäller vissa saker?

Den enda makt vi har är den över våra egna liv. Då gäller det att utnyttja den på ett konstruktivt sätt.

Men varför är det så svårt, att leva för min egen skull, med målet att varje dag göra något som är bra för mig?