Tick,tack

klockan slår och dagarna går. Känns som att det är väldigt mycket höst nu. Men det är ingen mysig höst,jag missade helt när löven började gulna och fallna. Nu ligger de bara bruna och våta på marken och tiden regnar bort. När det är höst är det okej att vara inne och fixa, eller bara mysa ner sig i soffan med te och filt. Men själv är det inte alltid så mysigt. Är mycket ensam nu. Det är ändock ett val jag gjort. Ibland förstår man bara inte konsekvenserna av sina val förrän efteråt. Och då är det ibland försent.

Tvivlar.

Det går så fort allting nu igen. Jag får aldrig riktigt in det där med att pausa, stanna upp och tänka efter som en naturlig del av vardagen. Jag måste påminna mig om att göra det, så då glömmer jag...och upptäcker att allt har gått så fort att jag inte vet var jag är, varför jag är där jag är eller vad jag håller på med. Jag trodde jag hade landat, men det var visst bara en mellanlandning, nu är jag på väg igen och har ingen aning om vart jag ska, autopiloten är på. Antingen kraschar jag, eller så kommer jag fram. Vart det nu är?

Gör jag rätt? Är det detta jag vill? Såhär jag vill ha det?

Så många tvivel.