Det som göms i snö...

kommer upp i tö...

Och det är därför jag inte städar. Jag är helt enkelt rädd för vad som gömmer sig i röran.Vilka tankar som finns där. Men det är nog dags att ta itu med det nu. Det har gått ett helt år. Och bara för att förra julen blev en pissig sådan, så behöver det inte betyda att denna kommer att bli det. Men, ska sanningen fram, så är jag arg. Jag insåg det nyss, att jag är fortfarande arg på T. Inte för att det tog slut, utan för att han sabbade min jul.(ja, och så var jag rätt sur på mig själv förra året för att det inte gick, för att jag hade bestämt mig för att det skulle funka. Men nu är jag väldigt glad. För jag har det så mycket bättre nu.) Men det är ju inte så att han på nåt sätt blir straffad av att jag inte städar och gör det trivsamt här, sätter upp ljusstaken och hänger upp apelsiner. Det är ju bara jag själv som blir det. Dessutom, så är det löjligt. Det är riktigt löjligt att hålla på så här. Jag är löjlig.

Och så saknar jag mina katter. Saknar någon att göra fint för. Att gömma julpynt för. åh, jag har alldeles för lite att göra. Jag tänker för mycket. Jag skulle ju sluta med det. Nyårslöfte? Ja, absolut. Mitt löfte till mig själv ska bli att sluta tänka. Årets julklapp kanske blir en lobotomi?