round and round and round we go

Så är det bara. Sprnga på. Tills man stupar. O då är det bara att resa sig igen. För att man gör sig mindre illa om man springer, istället för att ligga kvar och bli kastad runt i hjulet. Som snurrar.Runt,runt,runt. Utan stopp. Så känns livet nu, som ett jävla hamsterhjul som aldrig stannar. Jag kämpar på. Jag vill väl inte direkt påstå att jag ser ljuset i tunneln, men jag vet att det finns där. Så det gäller att springa på, inte falla allt för många gånger. Det skulle liksom vara trevligt att komma ut på andra sidan utan allt för många blåmärken och skrapsår. "Andra sidan", det är nästa sommar det. När jag (förhoppningsvis) äntligen är färdig med det här skitet som kallas Komvux. Visst, det är en fantastisk andra chans, men det gör inte att jag hatar varje sekund av det mindre. För här kan vi verkligen tala om hat. Det tråkar ut mig, är inte alls utmanande eller intressant, och framförallt är det stressande, psykiskt krävande. Och det är något jag måste göra. Självplågande hade jag ju slutat med, men det här känns som en form av självpålagd tortyr.

Men även den här karusellen kommer att stanna. Nästa sommar... På något märkligt sätt känns det mycket närmare nu än vad det gjorde för två veckor sedan. Då var det nästnästa år...nu är det nästa sommar.

Jag vet ju att jag kommer att klara det. För att jag måste. Frågan är bara på vilket sätt jag ska göra det. The hard way, or the easy? Men den bittra sanningen är den att; there is no easy way out. This is gonna cost you.
(tittat lite för mycket på amerikansk "TV" igen -dvs. am TV-serier i min dator)

Sitter och väntar nu på att ett nytt avsnitt av "What about Brian" ska komma ner. Så att jag kan "vila" lite. Sova kan jag inte. Och vila uten distraktion funkar inte. För då kommer tankarna. Och sen kommer alla känslorna på en och samma gång.
Och då är jag liksom körd.

Och eftersom jag är en klantskalle, så har jag lyckats skada trampdynan på min stortå. Så jag kan inte gå ut och gå. Inte gå ifrån ångesten. Bara döva den med den ena episoden efter den andra. Eller, avsnitt, heter det väl på svenska? Episod är något annat.

Imorgon åker flickorna igen. Så att jag kan packa i lugn och ro. Fast jag är lite tveksam till om jag vill att de ska åka, de är trots allt två väldigt underhållande stjälpare. För hjälpare, det är de inte;)

Nä...nu ska jag se om Adam kommer på att Marjorie vänstrade med Brian natten innan Adams och Marjories bröllop. Om de nu verkligen gjorde det??? De kanske bara mumsade lite på varann- fast det är nog att räkna som otrohet det också.